NorskeMagic > Artikler > Mina mest minnesvärda matcher del 1

Diverse
Mina mest minnesvärda matcher del 1
Via svenskamagic.com

eller Turneringsminnen/Rants/Varför spelar jag ens detta spelet längre?

Denna text började ta fart på allvar som ett utlovat svar på Felixs utmärkta alster som hittas här. Jag minns inga plays i detalj, har inte spelat så mycket high stakes-matcher eller unika format i sanktionerade matcher. Min play history är mest bara massa missade t8or, konstiga matcher och FNMer ändå. Sammanfattningsvis minns jag inga matcher (det är Rosholms grej) det jag minns är snarare inramningarna runt omkring mina matcher som betytt något. Well, Here we go! Som Martin Eriksson brukar säga.

Sajkobeer
10:58, 15/10 -20
läst 3205 ggr.

– Tomorrow Never Dice 2-4 januari 1998.

Endast 15 år gammal och för första gången på ett spelkonvent. Sitter i cafeterian direkt efter öppnandet vid lunchtid på fredagen och slöspelar Typ-1 med en polare. Den enda referensen till turneringar utanför min närmsta spelkrets där alla går i samma skola som jag själv, är att jag har förläst mig på turneringsrapporter i tidningen Centurion. Minns tydligt att jag och min polare frågade de konventsansvariga när finländarna kommer. Som om folk skulle resa i stora grupper från Finland till Kalmar för att lira en liten turnering Typ-1 (som Vintage hette på den tiden) med 15 deltagare. Bara för att några finländare gjorde så med vissa konvent, som hade tio gånger så många deltagare och som hölls i Stockholm några år tidigare. Haha kids är så jävla roliga. Detta var alltså på den tiden innan var restrictad i Vintage, men mer om det senare.

Entusiasmen för egen del var inte att ta fel på. Konvent på gångavstånd från hemmet är få förunnat och definitivt något att glädjas över. Annat var det med huvuddomaren för dagen David Nordin, som knappast kunde haft mindre fokus på turneringen. Han kommer in i sal A9 som det hette på den tiden, drar upplägget om grundspel i två grupper, med cut till t8 med fyra spelare från varje grupp. David frågar även om alla läst senaste DCI-uppdateringen om bannings och försvinner sedan till cafeterian för att spela något brädspel, han lämnande iaf en uppmaning att hämta honom om något konstigt uppstår. Så gör inte de flesta domare numera kan man lätt konstatera. Deltagarna i den välbelysta salen bara hummar med för att få igång runda 1 så snabbt som möjligt. Man kan även säga att den närvaron jag numera har på turneringar, särskilt små sådana med 10-15 spelare, inte var det som jag uppvisade på denna tid. Jag höll väldigt låg profil för här fanns det ”vuxna” personer med grosshandlarplånbok, baksnus, skäggstubb och körkort. Det fanns dessutom några riktiga rävar som casually handlat och öppnat boosters av Unlimited, Antiquites och Legends i närtid från att dessa serier gavs ut. Jag kände mig helt klart i underläge även om jag spelade Magic första gången innan det fanns boosters till salu i min hemstad. Men min feta strategi i Vintage, att spela Ernham-Burn’em med 4 (i praktiken ofta 5 genom ) och 2 i ett helt opowrat meta, så räknande jag konstigt nog med att leken skulle ta mig långt i turneringen. Det hela gick sådär. Efter ett par matcher av motstånd på blandad nivå där jag amongst others besegrade en snubbe som helt sonika spelade en lek med enligt honom ”de bästa korten från varje färg” 4 , 4 , 4 och 4 etc. samt någon kuriös artifact från . Minnet sviker mig dock om det var eller . Ni fick kolla upp dem båda eller hur? Givetvis var denna femfärgslek supportad av en manabas med straight up 20 duals från Revised, No more, no less. är bra i sådana matcher, mind you!

Hursomhelst sannolikt på grund av mina grundläggande insikter i sannolikhetsberäkning och inte play skill lyckas jag på något sätt klara cutten till t8. Men innan slutspelet körs upptäcker någon att bannedlistan i Vintage uppdaterats bara två dagar tidigare och att därmed blivit restrictad sedan 1 januari (detta var alltså 15 år innan försäljningen av smartphones slog igenom på allvar). Allt utspelade sig även på den tiden när det inte fanns tydliga regler för när/hur ofta banned/restrictedlistan skulle uppdateras, samt för att läsa själva listan var man tvungen att surfa länge på en 4-86a med 33.6k-modem för att komma åt själva listan. Rulingen blev att jag fick byta ut 3 s mot basic land, så leken blev legal. Min lek blev sämre efter det (surprise!) och jag åkte ut direkt i mot Simon Magnussons svartvita kontrollek, en ren anti-gubblek komplett med 4 och i sideboarden. Simonsleklista var 4 , 4 , 4 Plog, 4 , 4 4 … Finalen vanns sedan om jag minns rätt av Mikael Magnusson (inte den Mikael Magnusson) som helt sonika spelade en RGW The Gun med , , , och med leklistan snodd rakt ur en centurionartikel från oktober 1996 med coverage från VM i typ 1.5 (det som numera heter Legacy). Hursomhelst var jag var trots den pinsamma rulingen och förlusten mot Simon helt hooked och visste att jag ville ha mer, mycket mer! Revansch mot Simon fick jag senare samma år när han bytt ut sina Anti-röda cirklar mot skräpkortet och jag med relativ enkelhet kunde eliminera honom ur semifinalen på en turnering i Kalmarligan 1998. Hint: är rätt kass mot aggressiva brännlekar som leder i liv.

Här är leklistan för min första turnering:

Rödgrön röra-97 Kalmarstyle

Vintage / Turneringsspil

Av: Sajkobeer
15:41, 29/9 -20

Sajkobeer kommenterer:
Leken spelades till en t8-placering (förlust i kvarten) av Sajkobeer på Calcon V, i Januari 1998. Utöver att leken är budget och saknar duals och power så är det värt att notera att leken är äldre än trading av magickort på nätet. Leken bestod alltså när den spelades endast av kort som rent fysiskt öppnats i boosters i Kalmar av Sajks närmsta kompiskrets 1994-1997. Skulle en liknande turnering hållas idag skulle leken byggas helt annorlunda såklart.

Reflektioner och anteckningar:
s är ett tech från en gammal centurionartikel för att undvika cirkel röd redan före brädning.
Konstigt nog på denna tid så sågs Nevinyrrals Disk som ett "aggrokort" som var till för att bryta upp när blåvita kontroll-lekar började koppla greppet om matchen. Inte som en resetbutton/sweeper för kontroll-lekar.
är tänkt att hantera serror och serendiber. erna var helt värdelösa. Notera avsaknaden av Feldons Cane och Tormods Crypt. Jag var först i Kalmar med att stryka dessa ur leken oavsett inriktning då jag tidigt insåg att de inte hör hemma i en aggrolek. It is the small things!

Utöver nöjet att se leklistan såhär långt efteråt så väcker den ju minst sagt många frågor för konstruktören själv.

1. Varför så få länder?
2. Varför i en aggrolek med låg landcount?
3. Varför ?
4. Varför är det viktigt med maindeck i ett förväntat meta utan moxar?
5. Leken ser helt amatörmässigt felbyggd ut. Ändå när den sedan tävlade i Källarserien under 1998, så kom den totalt 2: a i Kalmar med omnejd över en lång rad med turneringar och runt 20 deltagare. Under dessa turneringar så ansåg jag själv att många av mina motståndare då inte hade fattat ett dyft av modern lekbyggningsteori och att många matchups typ innebar bye. Saker ändras med tiden minst sagt.

Kategori: Turneringsspil

Format: VintageStørrelse: 60 kort

Farger:

Eksporter til! Magic Online

Eksporter til! Apprentice

Eksporter til! Magic Workstation

Skriv ut

2218,-

Manakurve

Fargefordeling

Spill mot gullfisken!

[lek]247682[/lek]

Kjøp kortstokken!

Prox kortstokken!

CREATURES (16)

4	Erhnam Djinn

2	Yavimaya Ants

2	Gorilla Shaman

1	Soldevi Simulacrum

ENCHANTMENTS (4)

1	Sylvan Library

SORCERIES (7)

1	Jokulhaups

1	Wheel of Fortune

1	Kaervek’s Torch

INSTANTS (10)

4	Lightning Bolt

4	Incinerate

2	Giant Growth

ARTIFACTS (4)

1	Black Vise

1	Nevinyrral’s Disk

LANDS (19)

1	Strip Mine

SIDEBOARD (15)

3	Guerrilla Tactics

2	Blood Moon

2	Tranquility

1	Needle Storm

1	Soldevi Simulacrum

GP Göteborg 2001 Invasion-Planeshift Sealed Deck

Sista året i gymnasiet var jag på god väg att sluta spela Magic. Nästan alla kids i stan som hade samlats i min källare för att lira turneringar varje månad bara 3-4 år tidigare hade slutat på riktigt. De flesta hade gått över till Counter-Strike eller Quake 3, nån upptäckte öl och nån gick all in på Warhammer. Min dåvarande vapendragare och närmsta granne var på god väg att sluta och sålde alla kort utom 75. Det fanns helt enkelt ingen annan att lira med i Kalmar och Magic Online fanns inte ännu. Men tack vare den av mig nyligen upptäckta sidan Svenskamagic.com kom jag i kontakt med i Kalmar nyinflyttade

Ozzy. Vi hade inte lirat många gånger ihop Johan och jag, innan han givetvis lyckades övertala mig om att åka på GP Göteborg tillsammans med honom och hans homies i Team Ronneby Broken Kids Zang, Fille och ZinGo. Gymnasielever skyr gärna utgifter som pesten, så planen var att åka från Kalmar till Ronneby på fredagen för att möta upp RBK och sova i Johans föräldrars villa, för att sedan gå upp svintidigt och köra till Göteborg för att spara in en hotellnatt. Hotellnatt och hotellnatt, planen för natten mellan lördag och söndag var att vi skulle sova i Johans föräldrars Volvo på parkeringen utanför siten. Hotell var det ingen som hade råd med! Vi räknade kallt med att hinna med innan registreringen stängde eftersom på den tiden kunde man inte förregistrera sig till main eventet på GPs.

När vi väl är installerade hos Johans föräldrar och har samlat hela ligan så är det givetvis ingen som tänker på att det kommer bli väldigt minimalt med sömn under helgen. Alla sitter glatt och speltestar diverse menlösa constructedlekar sent inpå natten. Att GPn ska spelas i Sealed är det ingen som riktigt bryr sig om. Mer normala eller åtminstone erfarna personer skulle ju istället diskuterat picks och utvärderat vad det nya setet Planeshift har för inverkan på limitedformatet men näedå. Jag spelar istället hela kvällen min gamla typ1-rödgrönaröra som jag kört sedan 1995, mot Dennis Enchantresslek som vid tillfället är extendedlegal. Men varför kan ingen förstå såhär i efterhand! Klockan ringer tidigt och Johan styr med säker hand bilen genom regnet till Göteborg samtidigt som vi lyssnar på The Doors och Guns and Roses i bilens exklusiva CD-spelare.

Väl framme upplever jag allt som dödshäftigt. Turneringen har ju över 400 deltagare och är minst sagt häftigare än ett 80-manna kval till Magic-SM i Typ-2 på Lincon! Det helt otroligt koolt hur stort det kan vara på en Magicturnering med internationell och proffsig prägel när man är ung och oförstörd i sinnet. Allt är spännande, nytt och häftigt. Detta var första gången jag såg någon någon pileshuffla en Magiclek (personen var såklart Kai Budde). Det var första gången jag såg ett judgefoil, första gången jag såg artister som signerade kort, första gången jag var på en turnering där fler än en (Martin Jordö) hade en domartröja, min första turnering i en kommersiell lokal och inte en skola, första gången jag såg en renodlad draft med endast asiatiska packs och till min förvåning kunde alla spelarna alla korten utantill, första gången jag spelade mot internationella spelare som gick att läsa om i European Sideboard osv. Allt kändes dessutom mer exklusivt, eftersom coverage på denna tiden var att surfa in på magicthegathering.com och kolla på tunga quick time-filer som tog evigheter att ladda ner. När man väl tryckte på play så var det bara 15 sekunders intervju med en random amerikan och sedan 40 sekunder brus till bilderna av massa stolar i rader och en i övrigt tom site.

Nåväl, efter att ha läst exakt en artikel under hela våren som handlar om Planeshift så bygger jag såklart en rödsvart lek i Sealeden med , , , s, och superkortet ! Med den senare kan man ju ta upp Flametongue på handen igen!!! Det mesta går vägen och leken går på autopilot tills jag mötte Öyvid Ödegåård som spelar Domain med . Restrainten kommer ner r4 båda duellerna. När jag beklagar mig efter matchen som jag förlorar i samma sekund som den börjar, så påpekar den gode Öyvind att jag hade lösningen hela tiden men valde att inte genomföra den med hjälp av och . Ooops! Som om jag skulle veta hur hela det här mankemanget med byta landtyp skulle fungera regelmässigt utifrån att själv ha lärt mig spelreglerna från Revised-regelboken. Ähum. Men jag är fortfarande live för dag 2 och spelar glatt vidare. Tills jag möter Rafael Brito från Portugal i en win and in i runda 7. Han spelar r6 följt av r7 och inga s dyker upp. Duell två spelar han Dromar r6 och Treva runda 7. Flametongue och kan bara se på när Rafael flyger in i dag 2.

Det är mycket jag saknar inom Magic från förr. Mycket ändras till det bättre men är det egentligen Magic man saknar eller friheten och spänningen från förr innan man blev avtrubbad? Eller är det människorna och relationerna runtomkring man saknar? Jag vill inte låta som High Fidelity på något sätt men det kanske är jag som ändrats och inte spelet?

PTQ till PT Geneve på Faraos Cigarrer i Köpenhamn 2006, Sealed Deck med enbart Time Spiral

Åren går och jag försöker så gott det går att kvala till min barndomsdröm Pro Touren. Det går knackigt för att inte säga uselt eftersom de flesta kvalen är i constructed. I Köpenhamn 2006 gick det länge rätt bra. Vilket kanske mer än något gav mig en gnutta hopp om att nå målet jag drömt om sedan jag läste om Olly Reid i Centurion i mitten av 90-talet. Denna gång var jag förberedd, hade tränat på limitedformatet, fick en bra pool som inte bara hade kortkvalitet utan även bra kurva. Trots splash av 4 kort var leken förvånansvärt stabil. Under swissen sköter jag allt rätt och när jag är 4-0 kan jag t.o.m. enkelt drawa in i t8 när det är 2 rundor och cirka 3 timmar kvar till t8-draften ska börja. Turneringen stod i swissen och vägde ett par gånger, men med den generösa kvaliteten som min pool hade så lyckades jag vända ett antal svåra lägen genom top decking av t.ex. . Jag skrev vid tillfället en rapport vid namn Ett fall framåt (finns här) och det var precis var det var. Efter så många bad beats i the land of random Danmark så behövde jag verkligen något att glädjas över. Visst för inhouse grinders så är inte en t8 i en PTQ något stort men för mig vid detta tillfället var det iaf det. Sedan att t8draften gick helt åt skogen är ju en annan sak. Jag hade iaf bevisat för mig själv att jag någorlunda kunde bemästra ett internationellt fält med åtminstone 60+ spelare. Vilket mig kraft att fortsätta jobba mot mina drömmars mål.

Turneringen fick också ett väldigt konstigt avslut. Som jag inte helt sällan tänker på när det ska reminsceras om förr i tiden inom Magic. När jag skulle plocka ut mitt pris för femteplatsen i en 63-mannaturnering så fanns det alltså inga Time Spiral-boosters i butiken. Detta med hänvisning till att affären ändå sålde alla boosters för samma pris. Så de hade en policy att man fick byta in boosters vilka man ville mot Time Spiral. Tror ni det kan ha varit en bidragande orsak till varför Time Spiral var slut i lager? Men konstigt nog så var inte Legions och Saviours of Kamigawa slut. Öka lagerhållningen av svårsålda produkter samtidigt som folk får tillskansa sig den senaste heta produkten utan att betala är minst sagt ett unikt sätt att bedriva affärsverksamhet. Men Faraos Cigarrer regerar fortfarande Köpenhamns Magic-scen och expanderar och expanderar, så utöver denna knasiga policy så verkar de göra det mesta rätt.

Jag saknar att stå med en grupp outcasts utanför ett skyltfönster till en spelbutik alldeles för tidigt. Det är för tidigt för allt annat och för kallt för enbart tröja men för för varmt för tröja + jacka. Nån röker, nån försöker bryta isen med dåliga skämt. Medan de riktigt tävlingsinriktade diskuterar spoilerlistan. För riktigt länge sedan när spelet var som roligast fanns inte ens spoilerlists. Sedan var de avskydda. Numera är de fullständigt naturliga och liksom något man förväntar sig varje gång ett set ska släppas. Att nuförtiden spela en limitedturnering utan att ha kollat spoilerlistan, är lite som att gå och handla utan att ha byxor på sig. Det kanske rentav går, men går det bra?

PPTQ i Malmö Sealed med Amonkhet 2017-06-11.

Under våren 2017 hade jag varit föräldraledig och därmed haft en del dötid hemma då bebisar faktist sover ibland osv. Formatet för dagen var Sealed Deck med 100% Amonkhet. Gissningsvis hade jag lirat 40-50 sealeds och draftat formatet minst lika många gånger på Magic Online då. Men förberedelser i papper för egen del = 0. Nivån är Preliminary Pro Tour Qualifier och hela 14 personer dyker upp. Jag granskar motståndet och inser att jag har fördel alla deltagare i lokalen förutom Herr Mörtsyn. Men nåväl först måste vi ju tröska igenom 4 rundors swiss innan draften börjar. Jag får en knepig pool med bra svart och grönt och två . Fixet är också på plats med 2 . Jag bygger en greedy lek med mycket bra gröna gubbar, en del svarta removals och 2 . Mina hundratals matchers erfarenhet säger mig att matcherna inte kommer gå så fort och jag sannolikt kommer hinna dra in i 2 mountains så ofta att de inte ens solarna kommer behöva cyclas, men behöver jag cycla är det inga problem. Jag gillar cyclers i limited för övrigt. Övriga highlights i leken är dubbel och nån bra blandning av cartouches och zeals i grön/svart/röd.

Runda ett vinns för undertecknad planenligt mot en man vid namn Daniel Jonsson. Per Nyström vinner mot Kid #1. Runda två får jag möta Per Nyström, många tankar går genom huvudet men jag vet ju att jag har mycket god chans till t8 trots förlust i denna match. kanske rentav kan jag drawa mig in t8? Per vill iaf lira så det gör vi, nästan. De dueller Per vinner så lägger han r5 tyvärr var de två stycken och så var den matchen förlorad med 1-2. Inga långasamma och utdragna matcher här inte. Per är alltså lock för t8 efter runda 2. I nästa runda får jag möta Ola Roxendahl, alltid en riktigt hyvens parvel, som idag fått till en lek som är riktigt otrevlig lek att möta. Det går bara att hantera så många gånger i en limitedmatch ni vet. har svårt att racea den så att säga. Så när Ola i avgörande duellen plockar upp sin Archfiend från graveyarden för andra gången så vet jag att matchen är över. 1-2 i matcher och läget är långt ifrån kört. Hittills har alla dueller jag förlorat under hela dagen berott på motståndarens rareflyers för fem mana. Ok jag kan inte slå eller . Det borde gå att få drafta om det ändå. 2-2 borde vara lock för t8 på grund av att vi är så få spelare, bara 14. Dessutom är 2 av dessa riktiga kids som innan turneringen aldrig förr lirat en sealed eller haft ett DCI-nummer.

En liten del av mig önskar få en lätt match till varje pris men en annan del önskar en ordentlig match och inte en ensidig match mot en 14åring. De brukar inte vara så roliga för endera part.

I vilket fall får jag inte möta kid #1 eller #2 utan en lokal Affinityspelare vid namn Mikael Enberg. I avgörande duellen på motståndarens tur, så sitter jag med ett bräde där jag behöver lägga i min runda, då vinner jag. Jag har mana att lägga den men ingen av mina två på handen. Så i Mikaels endstep så fetchar jag bort ett land ur libban för att öka sannolikheten att dra en som är min enda out. Mikael OK-ar och jag tar upp libban, vad är det då jag ser? Jo jag hade en på toppen av libban som nu blandas bort. Shuffle shuffle shuffle, det är typ 10 kort kvar i libban. 20 % chans att dra en således, men icke. Variansen var inte på min sida idag. Så trots det extensiva tränandet på Magic Online är förnedringen är ett faktum. 1-3 och ingen t8 i mig. Samtidigt går kid #1 till t8 eftersom han vid något tillfälle fått en bye och i en annan runda vunnit över kid #2. En annan lallare som går t8 är mannen som inlett 0-2 och sedan vunnit mot respektive kid. Det är fullt möjligt att jag spelat fler sealeds i formatet än alla andra 13 spelare i fältet gjort tillsammans, men skit i det för ibland är Magic ett spel av varians och inget annat.

PerN som såklart står som solklar favorit för vinsten får i kvartsfinalen bye eftersom hans motståndare inte hade tid för t8 egentligen, detta på grund av släktkalas-åtaganden. Så Pers tänkta motståndare raredraftade bara i t8an och lämnade inte ens in en leklista efteråt. Per vinner såklart semin enkelt och får sedan i finalen av draften möta mannen som klarade cutten genom att vinna mot de båda kidsen. Per kunde efter 2 sekunders förhandling köpa sloten för 5 boosters eftersom finalmotståndaren visste att han inte kunde åka och hade inte en tanke på att göra så. Han ville bara drafta lite.

Per har alltså vunnit en kvalturnering genom att vinna 3 matcher totalt i Swiss och t8 (varav en var mot en kille som inte får köra moppe, som dessutom spelade sin första sanktionerade match någonsin). Själv står jag bara där med skammen och 1-3 trots alla mina träningsomgångar på Magic Online. Varför fortsätter man ens med detta spelet?

1998-2006 hade jag försökt kvala till SM ett antal gånger, vet inte hur många kval jag flunkat men åtminstone 10-15 st. 2007 var det plötsligt dags och jag gick 6-0 på ett kval i Malmö i Sealed deck. Givetvis var det stor glädje över att den första SM-platsen fixats. Men jag minns såklart egentligen inte ett dugg av det. Varför minns man bad beats så i detalj men inte framgångar?

Varför fortsätter man ens med detta spelet?

Jo det ska jag tala om vi gör det för jakten på spänning, ära och framgång. Utmaningen att ständigt gå vilse i den äventyrspudrade sannolikhetspussel-labyrinten och lösa uppgiften är ett gift så starkt som något.

Åren går och Wizards tar i rask takt beslut efter beslut för att försöka aktivt få bort mig från spelet och döda mitt intresse känns det som. De tar bort t8an på Prereleases, de skapar Arena som ersättare till Magic Online, de lägger ner Pro Touren, De börjar köra proffsevents via Arena, de slutar med pro points, de slutar med coverage från Grand Prixer, de avskaffar DCI-nummer och raderar Organised Play-databasen, de slutar med Nationals igen, de slutar med World Magic Cup, de inför systematiska special invites till nollor som får lira turneringarna jag försökt kvala till sedan 90-talet endast pga de har många followers på twitch osv osv. Beslut efter beslut för att underminera tävlingsformen av Magic. Det är som att Wizards vill att Magic inte ska vara som Poker utan bara som Amerikansk Wrestling. Vad är väl sportslig integritet gentemot revenue? Det spelar ingen roll att vi byter ut spelets kompetativa själ, bara vi säljer fler boosters. Utöver detta så ska allt anpassas för spelets tydligen nu största format EDH. Vilket i princip är det enda formatet jag inte spelar. Hursomhelst måttet på hur fast jag är i detta träsket är väl att trots alla dessa fruktansvärda beslut på kort tid så är jag fortfarande här! Varför? Jo, på grund av sådana upplevelser som den jag hade på GP Köpenhamn 2019.

Maj 2019 Min första GP utomlands

Regional storturnering nära Sverige aka limited-GP. Svenska Wheelers and Dealers, proffs, grinders, barnacles och hulls, hasbeens och fan och hans moster dyker upp för en handskakningsritual som annanstans ej går att uppbåda. Rakt in i hetluften öppnar jag en mycket bra pool fast jag inte riktigt hunnit träna i formatet. Seglar med mina dubbla fram till 7-0 och är i sjunde himlen. Visst har jag försökt nå Pro Touren länge men att åtminstone få gå dag 2 på en GP är en stor sak för mig, sue me. Dagen avslutas dock i moll då jag faller till 7-2. Hursomhelst. Intensiteten, mysteriet, den intellektuella utmaningen, adrenalinet alltihopa tillsammans det är därför jag fortfarnade lirar Mtg. Jag får det ingen annanstans. Brädspel, Warhammer, Poker, Schack visst det är kul, men inget berör mig som detta jäkla spelet. Därför är jag kvar. Trots Wizards reformer för att sparka ut såna som mig. Det bästa minnet från Köpenhamn förutom när jag såg min pool med dubbla Shinobis var matchen mot Jelger Wiegersma där jag för en stund kunde lura mig själv och intala mig att jag kan drafta och spela på samma nivå som en trött och omotiverad hall of famer för en stund. Finns i detalj här. Jag ledde till och med matchen med 1-0 (enbart på grund av hans manatorsk, men ändå) matchen var spännande och rolig trots förlusten. Dessa upplevelser är anledningen till varför jag fortfarande spelar Magic!