Allt är som vanligt, men inget är som förr! Jag har i år spelat Magic the Gathering i 25 år. Numera när besöker turneringar med 7 timmars sömn i kroppen totalt över två nätter, så beror det åtminstone på familjesituationen och inte på att man varit ute och festat. Det är för min egen del dags för att spela dag 2 på en GP för allra första gången. Pallrar mig upp sköter familjebestyr och hinner precis med bussen. En buss som lyckas inleda med att köra bort från Malmö, 180 grader i fel riktning. Men chauffören hinner ändå efter omvägen med hjälp av hög hastighet på motorvägen komma i så god tid till Malmö, så att jag hinner med ett tidigare Köpenhamnståg än beräknat. So far so good.

Under själva bussturen så trakasserar jag draftmastern själv och Herr Mörtsyn kring tips, strategier och taktik hur man ska ta sig an dagen och dess drafter. De är ungefär minst 100% mer chill kring det hela än jag och jag känner mig trots min ålder, erfarenhet och senioritet som ungefär 14 år gammal på väg till mitt första konvent. Bussresan avslutas i total radio silence från min sida för att göra det lite mindre awkward för alla inblandade. Väl framme in the Land of Random hamnar jag i svenskpodden med Keppil, Partysmurphen, Razorfin, samt även en Hall of Famer of form av Jelger Wiegersma. I övrigt syns inte många svenskar till i GPn förutom Anders Floderus, Snag, Lantto samt några blandade stockholmare. Jag feedar Kettil som feedar Jelger. Det är nu det gäller!


Det hade varit så kul med några Pro Points. Ytterligare ett kvitto på att ens förmåga duger. Att man utvecklats och lärt sig något alla dessa tusentals timmar man lagt ner på spelet. Med 7-2 från dag 1 och begränsad erfarenhet av Magics allra högsta nivåer kanske inte t8 är en realistisk förväntning? Men allt måste ju hända en första gång? Men att ta hem en pengacheck och lite pro points hade bara varit så nice. Varför ska Wizards sluta med Pro Points nu igen? Någon som förstår?


Själva draftandet sköts numera på GPs hur avslappnat som helst, massor av genvägar och sloppy beteende som hade renderat i varningar/straff på SM cirka 2007 utfördes. Men floor rules/policies kring sånt har clearly ändrats när domarna går runt bland folk och struntar i det. Jag är dessutom så godtrogen att jag inte tror att någon försöker fuska. Domarna ska ju numera guida och informera till en trevlig uppelevelse, inte straffa den som inte minns regelbokens alla ändringar och omtolkade policys. Stämningen beskrivs bäst som spänd men ändå lite familjär på något sätt. Precis som i den tidigare matchen mot Mikael Teittinen i runda 7. För övrigt var jag väldigt överraskad att se PerN alls dag två för hans sealedpool och den lek han registrerade dag 1 var bland det svagaste jag någonsin sett. Men kan man lira så kan man lira, kom ihåg det kids!

Trots ett inte oansenligt antal drafter i formatet har jag ingen aning om vad jag ska forcea och leta efter. Visst vet man vilka som är bra commons, men de riktigt bra synergierna och signalerna är inte så enkla att se efter bara några drafter i ett set med så mycket olika mekaniker och interaktioner. Jag hann dock tidigare samma morgon i raketfart läsa Juzas draftartikel (den enda vettiga limitedguiden till Modern Horizons limited tillgänglig vid tillfället). Den gör att jag i ett patetiskt försök att vara Juza-aggressiv firstpickar en *drumroll* Dregscape Sliver! ur ett riktigt svagt pack. Durdlar sedan runt i olika färger. Det kommer som vanligt massor av snö typ efter pick 6, men jag går inte på det tåget då jag är helt ovan med arketypen. Kettil sitter till vänster om mig och draftar snöleken. Jag försöker med lite rött men får inga Cleaving Slivers. Mother Bear? Näe ingen hookup i grönt heller. Till slut får jag en aggressiv vitsvart lek med lite changeling och sliver-interaction och bra removals. Absolut inget amazing, men kanske 2-1 med lite tur?








Är jag ens en aktiv magicspelare? Jag vet inte. Jag vet inte ens var gränsen går för kvala in som en. Jag kanske bara främst lever Magic genom att hålla någorlunda koll på tävlingscenen och draftformaten, klagar på Standard och oroar mig för att Wizards avvecklar Reserved Card list och printar From the Vault Power 9!


Runda 10 Bord 10 norrmannen Martin Hansen, som inte säger ett ord.

Martin har draftat en stenhård Grixislek (eller kanske Dimir med röd splash?) med rött främst för 3/4spiriten som skjuter skada = antal kort du dragit denna turn. Han har 5 cycleland och diverse kortdrag som gör att han kan hitta precis vad han behöver och hans kurva är precis ovan min så hans blockers är bäst. Båda duellerna går långt och det gynnar såklart hans lek över min, då min är mer av oneshot/kurva ut-karaktär. Jag får ner honom till 4 i första och till 3 i andra. Men det slutar 0-2. Trist sätt att starta dagen på men jag kan inte heller säga att det är orättvist.


Kan man ens anses som helt dedikerad och aktiv magicspelare som heltidsarbetande familjefar? Hur ska man ha tid med det? GPn var min fjärde turnering pappersmagic för året och den första med fler än 8 spelare, oavsett om vi räknar i papper eller online. Visst kan man träna upp sig på Magic Online, men det är ändå inte samma sak.

Leken felbyggd då jag brädar in land varje match. Det enda jag vill hitta med Ransack the Lab är land. 16 land är för lite med 4drops i maindeck. Som man ju clearly måste ha! Men man känner sig inte så lite smart när man spelar Ransack the lab r3 för att hitta land, hittar det och discardar nya Hyppen och nåt bös. Lägger landet och kan Uneartha in en 2/2 flying för endast en mana. Inte för att det spelar någon roll mot Martin Hansens Grixisflyers, men ändå.


Dock har det för mig med tiden blivit tydligt att i Magic så finns det oerhört många fler saker som fäller avgörande än tekniskt spelande och lekval. Det är rentav så att det även finns tydliga fördelar med att bli en heltidsarbetande förälder. En GP kräver nämligen utöver tekniska magicskills också uthållighet, fokus, tiltresistans, förberedelser, planering osv. Som förälder sedan många år är man oändligt van att fungera och prestera trots att förutsättningarna inte är de optimala. Man kan trots praktiska svårigheter och otur ofta bättre än tidigare fokusera på vad som är väsentligt och hålla ögonen på målet osv. Hur mycket av denna förmåga/inställning som beror på att man inte vet när man har tid att lira en GP nästa gång och därav tar allt på ett oerhört allvar vet jag dock inte.

Runda 11 Bord 10 Olle Liljefeldt aka Partysmurphen

Spelar man i en podd med fyra svenskar är det ju ändå sannolikt att man får någon av dem som motståndare. Duell ett börjar OlleL med en riktigt aggressiv start och verkar köra RW-slivers med åtminstone två Universal Automaton. Med en Cleaving Sliver blir hans dudes löjligt stora och jag går ner till 12 liv rätt snabbt. Här trodde jag inför matchen att jag skulle gå under radarn med min superaggro, men så fel jag hade. Dock när brädet stabiliserat sig något så drar jag två removals i rad när Olle inte drar så bra. Minns inte detaljerna så noga men det kändes tydligt som att han var the beatdown och jag plötsligt blev kontroll-lek efter att min lek agerat ungefär som Red Deck Wins i runda 10. Jag drar rätt bra och inga onödiga länder. Rundan efter det jag går ner på 9 liv, så får jag in Defile + Wing Shards i samma attackstep när han anfaller och kan därefter enkelt vinna duell 1.

Duell två får Olle ner mig till typ 15 innan han börjar dra land, massor av land. Tror till och med att han har en aktiv Hollowhead Sliver i spel, men han dör när jag kommer igång med leken. Då har han 9 land i spel och åtminstone något i graveyarden om jag minns rätt. Vid något tillfälle missar han en given activation med Bladeback Sliver, tror han försökte bluffa att hans land i handen var någon action. Men det spelar ingen roll. Han floodar som man verkligen inte har råd med och jag kan bekvämt vinna med 12 stabila liv återstående. Jag utbrister att hämnd för matchen på GP Göteborg 2010 är utkrävd, men han minns inte ens att vi möttes då. Magic är alldeles för lätt när motståndaren manakrusar. Alldeles för tråkigt också. Men Herr Liljefeldt är en hyvens prick och tar motgången med ro. Vi önskar varandra lycka till och skiljs åt i vimlet.

Runda 12 JelgerW! GW Value Go-Wide. Bord 10 igen är nice!

Försöker småsnacka med honom innan matchen för att visa att jag hängt med åtminstone sedan tiden när han stod på topp, men att jag inte är starstruck (vilket jag litegranna är innerst inne, men inte vill visa). Jelger är artig och korrekt men inte så snacksalig, snarare trött. Han bjuder dock upp till slut med lite snack och ler både en och tre gånger innan rundan börjar. Kontentan av detta samtal är att han inte spelar alls lika mycket numera, som när han stod på toppen av sin karriär i början av 2000-talet.
Runda ett jag får en bra starthand och Jelger har runda fyra 4 stycken forests i spel. Jag ska inte säga spel mot ett mål för det har jag överanvänt i del 1 av min rapport, men det är alltid lätt att vinna i Magic när motståndaren manatorskar. Tror den enda skadan jag får i duellen är av min egen Nurturing Peatland. Stod iaf på 19 när jag vann duell 1 enligt mina anteckningar. Innerst inne fattar jag ju att han inte är monogrön när han passar turen med 5 kort på handen och fem forests i spel. Men en enkel vinst är ju också en vinst. 1-0 till de goda.


Fattar fortfarande inte varför den senaste Mythic Championship IV som kördes via Magic Arena hölls med den nätta summan av 68 deltagare. Någon som vet varför?

Duell två
Nu är det mycket jämnare vi tradear blows och byter creatures. Det märks att Jelger är old school för det känns som att hans lek har orimligt hög andel reprints. Hans dubbla Wall of Blossoms och Shelters motarbetar mig effektivt när det blir gammaldags creaturestall på marken. Men Jelger har också en flygare samt Reach på vissa av sina gubbar på marken. Men jag sitter på bord 10 och spelar mitt livs Magic, precis i rätt tid drar jag en Recruit the Worthy till min Zhalfirin Decoy. Som därmed låter mig tappa dudes i hans runda och samtidigt skapa sumpare. Men efter 3-4 rundor av härlig synergi-interaction så får Decoyen smaka removal. Med livställningen med mig på 14 och Jelger på 12, så tar Jelger total kontroll i luften med ytterligare flygare och vinner sedan enkelt när jag inte kan hänga med. Jag dödar en Wall of a Thousand Cuts men han fortsätter aggra med Vesperlark och får sedan ut en flygande vägg till 1-1.


Som svensk smälter man rätt bra in i Köpenhamn skulle jag säga, mycket där är likt Moder Svea. Men hur mycket man än lär sig om landet som för hundar i snor så går vissa skyltar, beteenden, vanor, maträtter, sedvänjor helt enkelt inte att fullt ut förstå. Nåväl nu ska detta inte vara en patriotisk pamflett med kritik mot Sveriges arvfiende, utan mer en resonerande text som försöker beskriva känslan av att besöka Danmark även för den läsare som aldrig varit där och särskilt då för den som inte varit där för att spela en turnering i Magic. Danmark är helt enkelt same same but different från Sverige och ett riktigt roligt land att lira turneringar i.

Duell tre
Dags att bli farliga!

Håller en helt OK hand. Men Jelger får ut en tidig Wall of Blossoms som slöar ner mig mycket. Han tappar stadigt i liv men tradear bra och dashar in nån gubbe här och där för lite damage. Gubbarna i min lek är så små så att efter tag märker jag att matchen till slut måste vinnas i luften. Det finns ingen annan väg ut. Jelger lirar en Trumpeting Herd passar turen och jag drar en Amorphous Axe. Plötsligt har jag en flygare med 5 i Power och First strike från min Lancer Sliver. En flygare som börjar jobba på allvar med Jelgers lifetotal. Börjar förbereda en Alpha Strike eftersom jag är så långt före i tempo. Men samtidigt lägger Jelger land varenda runda och har oroväckande många kort på handen. Jag tänker att nästa runda ska det ske och lägger ytterligare en Sliver på brädet. Anfaller sedan med en ensam flyer för att få bort en blockare. Jelger svarar med Shelter och vinner ohyggligt i tempo. Untappar sedan och lägger Settle på min bästa flygare och blinkar sin Wall of Blossoms för att dra ett kort och passar turen med Sheltermana uppe.

Jag drar ett kort och noterar att jag fortfarande har creatures att jobba med men att jag egentligen nog är med i matchen för att jag endast dragit fem land hittills. All min action är på bekostnad av saknade land. Jag måste equipa om min yxa för att kunna gå offensivt och alphastriken får vänta. Jag anfaller med en ensam flyer för att få bort en blockare. Jelger blockar och spelar Shelter igen. Gottdämmerung!

Jag passar turen och Jelger untappar och lägger återigen en Settle Beyond Reality i min bästa flygare och blinkar Wall of Blossoms för att dra ytterligare ett kort.

I min tur anfaller jag i luften för att få bort en blockare men Jelger går ner till 7 istället för att blocka. Jag lägger ett land och passar med 3 mana uppe och känner hur duellen glider mig ur händerna för jag har inget relevant på handen och Jelger har massor av gas.

I sin tur så Anfaller Jelger med två 3/3 elefanter, två 1/2 spindlar, en Vesperlark och två Treetop Ambusher. 16 i Power mot mina futtiga 12 liv men plötsligt deklarerade han Elvish Fury med buyback på Vesperlark och sedan samma pump igen på en Ambusher och då tändes hoppets låga för mig. Det är lite oklart om det gjordes i Mainphase eller i declare attackers step men skitisamma för det är bra för mig ändå att han gjorde det innan declare blockers. Jag förstår inte riktigt heller varför en så rutinerad spelare gjorde så men han hade väl mig på en helt död hand och ville vinna matchen snabbt eller något. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaron att fråga honom efteråt varför han spelade så.
Som försvar mot Jelgers attack så gör jag lite obvious blocks och resolvar First Strike damage för att döda tre av hans attackers och noll blockers dör. Sedan tappar jag med ett stort leende på läpparna tre mana för att lägga Wing Shards så Jelger måste sacca 3 attackers. Det märks klart och tydligt att Jelger blir överraskad. Han hade inte väntat sig den. Men han gör ju the obvious play och saccar spindlarna och larken så han kan använda abilityn och tar upp spindlarna från graveyard.


Jag skriver om Magic främst för min egen skull, tro inget annat. Men anledningen till varför jag slutade med årskrönikan är helt enkelt brist på intresse/reaktioner/uppskattning/kommentarer. Slutsatsen är att det egentligen inte är någon annan än jag som bryr sig. 2011 fick jag 83 kommentarer på en intervju gjord över Facebook, med en spelare som inte varit relevant på 15 år vid tidpunkten. Idag får man kanske 3 kommentarer av typen: "Tack, bra jobbat" på en årssammanställning som innebär fem gånger så mycket arbete och tar 10 gånger så lång tid att fixa.

Jelger lägger sedan ut en ny spindel plus kompis som båda har reach och passar turen.

Jag anfaller med min flyer och lägger nån dork.

Jelger lägger On Thin Ice på min Lancer Sliver och lägger en ny Trumpeting Herd samt en till Spindel med kompis och läget ser riktigt surt ut. Problemet nu förutom att Jelger har fler creatures än jag, är att mina flygare inte längre har first strike och Jelgers armeer bara växer. Jag anar ju var det är på väg och det dröjer inte allt för länge innan jag är helt överrumplad av all value som Jelgers lek genererat. Jag drar land land och Jelger bara fortsätter utveckla sin board position. 1-2 i matchen och 1-2 i draften, som Bosse Hansson givetvis aldrig sade.

Matchreferatet från denna match kanske är onödigt detaljerat eller hade mått bra av bättre anteckningar, men kan ändå någonstans inte riktigt göra rättvisa av min känslomässiga berg-och-dal-bana under denna episka match. Sällan har jag haft så roligt och upplevt det så intressant att förlora en viktig match.

Varför spelar vi ens Magic? Jo för Magic är ju komplext likt människan. Rentav helt nyligen blev det utsett till världens mest komplicerade spel av diverse forskare.[1] [2] I ett krystat försök att överanalysera så tror jag det skulle kunna vara så att Magic är så populärt för det på ett enkelt sätt attraherar olika delar av den moderna Homo Sapiens alla helt olika behov, tankeprocesser och instinkter. Jägare och samlare-delen som består av ständig jakt på bättre kort/samla på foils etc. Varenda loppmarknad med leksaker och ungdomsprylar blir en möjlig guldgruva om du skulle hitta en pärm med duals t.ex. Upplysningens krav på rationalitet och intellektuell stimulans tillgodoses tydligt i det tankekrävande spelet. Romantikens ideal om lycklig barndom och nostalgi osv med fokus på känsloupplevelser kanske främst fått sin symbol i framväxten av Old School-format som 93/94 och Pre-Modern och så vidare. Man kanske kan säga att Magic är så komplext så man kan nog läsa in typ vad som helst i det. Men om något spel ska vara så, så borde det ju verkligen vara just världens mest komplexa spel! Säg vad du vill om det, men jag tycker det är fantastiskt!





Ok, en annan bidragande orsak att jag slutade med årskrönikorna var att Wizards gör så grova ändringar i turneringsstrukturen att jag o åtminstone i nuläget omöjligt rent intellektuellt kan följa och sammanställa ett rättvist jämförande index över åren.


Dags för draft 2. Motståndet består av blandade okändisar + Partysmurphen.
Podden är alltså bestående av Olle Liljefeldt, Thomas Munck, Erik Henriksen, Filip Jalaksa, Beth Cotterell, Piotr Wiktorzak, Callum Brownson-Smith samt undertecknad. Jag känner inte till någon av dessa icke-svenska personerna sedan tidigare, men jag har inte heller koll längre. Har egentligen enbart koll på spelare som var bra före 2007.

Draften går inte direkt bra men jag tycker ändå jag får lite tribalsynergier att räkna med och har återigen hamnat i Changelings och Slivers, fast nu med rött och vitt istället. Leken är laddad med 2drops och 3drops och jag har nu hela 10 slivers! Tror alla drafter jag vunnit på Magic Online inför GPn har jag varit RW med många eller ännu fler slivers. En spekulativ lek jag hade körde med 7 Cleaving Slivers i maindeck men jag visste att den inte var så bra för kurvan var helt off, ähum. Denna leken har hyffsad kurva och ett par removals. Men visst trots (nästan) blow outen mot Jelger är åter igen inte Wing Shards så het i aggro såklart.




Lantto har klart hävdat att det är common knowledge att vitt är den klart sämsta färgen i formatet. Jag vet inte om det är så, men det kan förklara varför jag så ofta tycker att vitt är öppet. Min utpräglade yrkesskada till förkärlek till kurva-ut-Aggro övervärderar säkert sliversynergierna. Jag har inte heller djupdiskuterat formatet med någon som kan innan GPn utan förlitar mig bara på min helt egna Magic Online-preparation.


50 artiklar vad är väl 50 artiklar? Jag hade lätt offrat en stor summa dinarer för att få tillbaka skribenter som Priceguy, JonteB och Rosholm till SvM på någorlunda regelbunden basis. Men visst regelbunden basis för JonteB är kanske en gång varannat år, men ändå.


Runda 13 Erik Henriksen Norge

No offense men efter över 20 års turneringsspelande har jag aldrig träffat på någon riktigt tuff motståndare som haft en Blind Guardian-tröja på sig. Erik lirar UW-kontroll med Soulherder, entertriggers, kontringar och Choking Tethers. Han drar tvåtton kort hela tiden och sitter konstant med full hand. Min utkurvning i första kan han inte hantera men så fort man går in i combat mot någon som sitter med 5 kort på handen och två gubbar i spel och 7 land untapped i detta formatet så är det ju lite nervöst. Jag ser Erik resolva eller cycla 3 Tethers i första duellen. Men till slut så är hans tricks slut och han hade heller ingen Winds of Abandon. Så jag kan plötsligt bara panga in för lethal när han står på 14 och jag har 6 djur i spel och han bara 1. Hade han woggat där hade det blivit mycket svårare första. Även om jag hade några creatures kvar på handen när jag Alpha strikeade.

Duell två
Liknar duell ett. Erik har Exclude, blåa charmen och Shelter osv men verkar dra mycket land. Jag spelar konservativt för att inte gå in i eventuella sweepers då han verkar ha lite snötema och lägger otroligt få gubbar. Plötsligt är hans gas slut och jag kan enkelt attackera rakt in i fläsket med mina gubbar helt ostörd. Jag är närmast chockad över hur duellen slutar. Spänningen var hög under matchen men i efterhand var det kanske den näst lättaste matchen under turneringen efter matchen i runda 4 då. Med ytterligare lite distans till matchen blir intrycket att Erik var en klart mycket bättre skådespelare/bluffare än vad hans draftlek var bra.

Energinivån efter matchen är bra, tillbaka i vinnarspåret! Inte blir den sämre av att min gamla Magicidol från 2002, numera kompis, Rosholm dyker upp och fördriver tiden i väntan på nästa runda. Det är fan aldrig tråkigt att diskutera med eller lyssna på den mannen. Han har en helt unik förmåga att hitta intressanta teorier och tankar ur de allra enklaste vardagliga observationer. Att prata med Thomas är lite som att prata med en mix av Mitch Hedberg och Noam Chomsky. Alltid intressant och jävligt kul.


Tänk om man hade en redaktör vilka alster man hade kunnat åstadkomma.


Runda 14 Partysmurphen igen, men han vinner lika lätt som jag gjorde i runda 11.

Olle är denna gången RB med multipla Rank Officer. Det blir såklart en aggressiv matchup. Jag har lite manaproblem och Olle kurvar ut mycket precist och fint. Tempovinsten och kortvinsten han får från Rank Officer och Firebolt är inte att leka med. Min lek hackar och har mycket svårt att återhämta den typen av kortförluster. I första duellen gör jag inte ens någon skada på Olle efter att ha dubbelmullat. Mina liv går 18, 13, 6....död.

Brädar för att bli lite snabbare men det är som förgjort. Det blir lite spel och Olle ligger på 9 när jag kan anfalla igenom så han dör, fast frågan är om det inte var hans Horizon-land som enskilt kort gjorde mest skada i denna duellen. Hursomhelst som alla vet som mött någon två gånger i samma stora turnering så blir det i princip alltid så att den som vinner första får dyngstryk andra gången. Undantaget är väl när Rachid möter Boberg. Hursomhelst jag förlorar sista duellen hårt och snabbt och känner mig plötsligt rätt trött. Men det är en runda kvar och jag har fortfarande chans på karriärens första Pro Point. Så jag stretar såklart optimistiskt vidare.


Vad i helvete. Mythic Championship V kördes också med den nätta summan 68 spelare. Who knew? Är det inte bara cirka 100 gånger lättare att köra med 64? Vad är det jag inte fattar?

Runda 15 Filip Jalaksa

Tidernas tråkigaste match. Något oväntat börjar han runda 1 med en Automaton i sin Bantlek. Jag har manaproblem och stannar på tre land med handen full av fyrdrops. Mina liv går 19, 16, 14, 8....död. Filip är fortfarande på 20.

Andra duellen brädar jag ut något långsamt kort och börjar. Filip mullar och manatorskar sedan. Hans liv går 16, 12, 8, 3, död. Han hinner lägga två sumpare men det hela är över på nolltid. Mekaniska dueller som denna är så ointressanta. Men två i rad är ändå ovanligt.

Tredje duellen börjar Filip. Vid denna tidpunkten är jag dödstrött. Känns som att inget längre spelar någon roll. Pro Points whatever. Vinna? Whatever. Jag tvingas dubellmulla och har bara land som ger en av mina två färger i leken. Mina liv? Se duell 1 men istället går det 19, 16, 13, 8... död. Men hey! Jag fick ner honom till 17 i ett naivt försök att vara aggressiv. Inga val jag gör spelar någon roll. Det är verkligen det tråkigaste med Magic.

Så efter 15 episka rundor så avslutas allt med tidernas antiklimax och jag är en duellvinst från mitt mål om Pro Points. Men plötsligt känner jag nästan hur pressen släpper. Jag är lite glad för jag nått delmålet att gå dag två på en GP. Men föll på målsnöret gällande målsättningen med Pro Points. Men som så många vet är det ibland värre att ha hoppet uppe länge och sedan tappa på slutet än att bara krascha initialt och slå allt ur hågen snabbt och effektivt. Fallet blir värre från en piedestal eller vilken sliten klyscha man nu ska dra till med.

Som plåster på såren tradear jag till mig lite kort till min 93/94-lek som jag hållt på att snickra på sedan innan Old Schoolformatet uppfanns. Det är verkligen en postiv sak med GPs att hur tiltad man än är när man ska åka hem så slutar det alltid on a postive note med att man dänger in 1000 ospelbara kort t.ex. 500 rares från 5th edition, ett playset kantstötta Bull Cerodons, lite draftrester och en foilad Myojin of Infinite Rage mot 3 chaserares värda hundratals kronor styck som man jagat i 6+ månader. Det är en tidsvinst på flera tusen procent jämfört med att sälja kort styckevis på nätet och sedan försöka beställa de 20+ år gamla korten man vill ha hem till ett vettigt pris. I korthet GPs är nice, inte bara för spelupplevelsen! Sen är det ju trevligt att hälsa på gamla vänner och bekanta inom spelet också! Hanskakningsdelen av turneringsupplevelsen är aldrig så utdragen någonstans som på en Grand Prix. Det har nu gått 5 månader sedan GPn i Köpenhamn och det är bara 6 månader kvar till nästa GP där borta i Danmarks huvudstad. Vi ses väl där? Måtte det bara bli limited den gången också.