Den 9 feb 2018 släntrar jag in på Playoteket i Lund för att drafta. Lite bekanta ansikten (vi behöver inte namedroppa) är på plats, men tydligen ska inte alla spela, utan ett par är bara där för att köpa ett brädspel inför någon kvällsaktivitet. För mig är dock fokus på att drafta! Det är Rivals of Ixalan som gäller, personligen gillar jag formatet nu, det kändes lite stagnerat med 3xIxalan, men ascendmekaniken var roligare och intressantare än jag först trodde. Då alla inte skulle drafta blir vi till sist bara 7 personer, och vi kan dra igång ganska snabbt. Värt att tänka på är att det är keepdraft, så öppnar man något dyrt får man se till att knipa det om man vill behålla kortet.

Jag öppnar ett ganska klent pack där två kort står ut: Slaughter the Strong och Merfolk Mistbinder. Bägge känns intressanta och jag funderar ganska länge, det som tillsist gör att jag tar sweepern är att jag ogillar att plocka dubbelfärgade kort direkt. Det kommer visa sig lyckosamt då Anders Floderus sitter till höger om mig och firstpickar en Mistbinder, så jag undvek den minan i alla fall.

Mitt nästa pick är en Golden Demise, jag tänker inte så mycket mer på vad som ligger i packet, då kortet är ett av mina absoluta favvokort i settet. Som tredjepick får jag ett skralt pack med en Sailor of Means som sticker ut, men jag gillar att ta kortet tidigt då man kan fokusera på bilder med ascend.

Här vill jag ta ett steg till sidan och diskutera draftfilosofi i allmänhet. Detta är den typen av pick jag gillar skarpt att göra. Jag tenderar att vara ganska svagt fäst vid mitt första pick, så att gå in i en tredje färg stör mig inte så mycket. Vi vet ganska lite om vad som kommer vara öppet och Sailor är verkligen den typen av kort som kommer kännas bra att ha i högen. Jag anser att detta är en av de viktigare sakerna man lär sig när man draftat ett format mycket - vilka mediokra commons som kommer vara bra och värda att slaska ett pick på. Det är uppenbart att ett effektivt removal eller ett bombrare är spelbart, men det tar ett par drafter för att se de mer subtila värdena - Sailor bygger ascend och blockar 2/1or hela dagen - och då ska man gå på den hunchen. Det slutade med att jag inte spelade den seglaren, men det hade lika gärna kunnat bli en myslek. Åter till draftandet.

Som fjärdepick får jag en Moment of Craving, så svart känns öppet. Under det första packet lyckas jag även plocka på mig en Dusk Legion Zealot, en Legion Conquistador samt två Sanguine Glorifiers. Detta gör att jag känner mig ganska säker i vampyrerna.

Andra packet fullkomligt överöser mig med playables. Ingen verkar ha blivit svart till vänster om mig, så jag får ett tredjepick med vampyrlord vs. Chupacabra vs. Luminous Bonds. Det slutar med att jag tar lorden då min slot för fyrdroppen redan har kvalitetskort och jag kände mig tunn på tvådrops. Ytterligare ett pick som jag fick reflektera över senare var en Famished Paladin över en till Conquistador. Jag har insett att Paladinen är överskattad, och Conqustadoren är betydligt bättre med en lord dessutom. Men där och då gjorde jag det dumma valet att värdera mankostnaden lite för högt.

I sista packet öppnar jag en Hostage Taker, här kommer det jag ogillar med keepdraft. Jag tror inte jag behöver spela kortet, men det är det dyraste jag kan få, så det är lika bra att plocka det. Jag släpper inget verkligt relevant, och lyckas wheela Conquistadoren som ligger i packet. Men det känns ändå lite dumt. Leken blir en riktigt kraftfull Vampyrlista med gott om removal och bra gubbar. Jag är helnöjd, två Squire's Devotion, Voracious Vampire och Sadistic Skymarcher är några av alla fina kort som får vara med.

Första matchen blir mot Carl Swedenborg som spelar en UR pirater med kraftigt fokus på rött. Jag får vinna parti ett med Golden Demise och Ascend, hans lek känns bra, men många gubbar som bara tål ett eller två gör att kortet blir extremt stakt. I andra partiet sätter vi upp en trade där Carl kommenterar: "Du får väl använda ditt trix då". Det slutade lite värre än så, då jag fick spela min Skullduggery för att döda en Kitesail Corsair samtidigt som min gubbe överlever striden!. Det slutade snabbt med 2-0 till mig och jag är säker från byebracketen! När jag tagit mig till lund för att vrida bilder vill jag verkligen undvika en bye.

Andra matchen blir mot en som varit med länge, Rolf Holmstedt, RRWH här på svm. Han har byggt en intressant Revel in Richeslek med två Pitiless Plunderers. I första partiet får han ner bägge och Revel in Riches vilket effektivt stänger all min removal. Tillsist vinner han på allt jag gör och kan ändå slå ihjäl mig då mina blocks blir usla. Andra partiet hinner jag köra över honom med min lord och massor av Vampyrer. I sista blir det ett liknande scenario. Ett par flygare och removal gör processen kort.

Sista matchen blir en showdown mot min bror som också vunnit sina. Han har en stark Merfolklek med ett par Spire Winders som gör att jag hela tiden håller koll på permanentcounten. Jag lyckas vinna bägge matcherna efter en attack som drog honom lite väl långt ifrån Ascend när tradesen var klara. Sista partiet avslutas med att han tvingas spela en Hunt the Weak in i öppen mana för att ha en chans att stanna i matchen. Min Moment of Craving förstör totalt för honom.

Kort och gott, 6-1 i matcher och en bra kväll för mig! Vann jag för att jag var bättre? Mnjäe, kvällens stora blowout var att jag fick en 2 för 1 med Skullduggery och en till med Hunt the Weak. Det som gjordes bra var som vanligt att jag spelade mig till situationer där jag kunde dra mina räddningar. Men min stora styrka var kraften i leken. Vampyrerna känns som den starkaste triben när den är öppen.

Egentligen tycker jag inte det är så intressant att läsa om specifika partier, vilket kanske framgår av mina sparsama berättelser från matcherna. Jag vill hellre höra om draftfilosofier och synen på setten i allmänhet. Jag gillar som sagt Rivals, det har kommit flera roliga kort som låter dig interagera på brädet, vilket jag alltid tycker om. I Ixalan fanns det en legitim kritik mot att draftandet tenderade att straffa innovationer. Nu har det verkligen blivit bättre, det går att drafta 3-4 färger med Sailor of Means till exempel. Settet är inte lika roligt som Hour of Devastation var, där allt kändes möjligt, men jag gillar det än så länge. Alla set som innehåller flera sätt att interagera med brädet är roliga, vilket Rivals uppfyller. Det är lite synd att det inte finns några spännande uncommons som man kan komma från en oväntad vinkel med. Det närmaste man kommer är Makeshift Munitions, men jag har hittils inte stött på någon rolig lek med den som motor.

För att återgå till min kväll så vinner jag inga kort utan 75 kr i store credit. Så jag lufsar därifrån med mina Monopolpengar och en Hostage Taker i fickan medans jag fantiserar om Lorwyndrafter där man kunde få gå hem med Thoughtseize. Men det var ett decennium sedan. Tiden går.