Turnering [Sealed Deck]
Energi på toppnivå – En turneringsrapport från Kaladesh prereleasen 24/9 2016
Via svenskamagic.com
Be warned, dear reader, this is not for the faint of heart. Efter att ha 3-0:at både Shadows over Innistrad och Eldritch Moon prereleaserna (med en BG Delirium featuring 2 Obsessive Skinner och en UR Emerge featuring Elder Deep-Fiend) så kommer här en turneringsrapport på en riktig train wreck till prerelease.
av
Kenji 08:01, 19/10 -16 läst 3655 ggr. |
Skriv ut artikkel 7 kommentarer |
Hej och välkommen!
Vi preppar alla lite olika inför en prerelease. Själv så följer jag previewsäsongen slaviskt, för att sedan ta ett par dagars break efter att hela setet spoilats veckan innan prereleasen. Sen, 1-2 dagar innan sätter jag mig ner och går igenom korten en vända till, funderar lite på formatets struktur i sin helhet, och börjar fantisera om vilka commons och uncommons jag vill öppna (yep, I'm that kind of guy, the type of guy that fantisizes about uncommons instead of mythics). Så fram till för lite drygt ett år sedan då jag flyttade till Tokyo och inte längre hade möjlighet att spela med engelska kort – nu läggs en stor del av tiden de sista dagarna på att memorera alla korten så att jag slipper sitta och söka på mobilen när jag spelar...
Det finns många butiker som anordnar prereleaser i Tokyo, och den här gången så spelade jag på en lite mindre butik i Shinjuku som heter Amenity Dream. Jag säger liten, men den är fortfarande stor nog att hosta runt 60 spelare – konceptet stor och liten är lite annorlunda i Tokyo än på andra platser.
Amenity Dream ligger på fjärde våningen i ett åttavåningshus, där det är en till två butiker per plan. På fjärde planet finns också en thaimassage. På våningen under ligger det en sportdykarbutik. Det finns inga fönster hos Amenity Dream (eller så finns det fönster, men jag har inte sett dom för att dom är övertäckta med planscher eller dylikt). Turneringsdelen av butiken tar upp ungefär hälften, och monters med kort de andra hälften. Ungefär en tredjedel av ytan för kort är dedikerad till Magic, och resten är en salig blandning av Weiss Schwarz, Fire Emblem TCG, Pokemon, Yu-Gi-Oh, med flera. Inga LCGs från Fantasy Flight Games, dock. Att spela en prerelease på Amenity Dream är en helt annan upplevelse än att spela på Hareruya, som jag presenterade i min prereleaserapport från Magic Origins.
Interlude: Andra unika Magicupplevelser i Tokyo
Det finns ett Magickafé i Shibuya. I shit you not. Halva butiken är monters med Magickort och sportkort av olika slag (fotboll, baseball, etc), och halva butiken är en bar och en 6-7 spelbord i två lager där man har playmat på det undre lagret och en glasskiva på det övre lagret, så att man kan ta en kaffe eller en öl eller en drink och inte behöva oroa sig för att spilla på korten när man spelar. En upplevelse jag kan rekommendera (spela alltså, inte spilla) om ni skulle ha vägarna förbi.
Länk till Mints webbplats.
I mina förberedelser inför prereleasen så hade jag konstaterat att det fanns väldigt mycket artifakter att tillgå, så de färger man öppnade behövde inte nödvändigtvis vara lika djupa som på andra prereleaser för att ändå vara spelbara. Jag tyckte också att svart-röd verkade vara de två starkaste färgerna, följt av vitt och grönt. Blått kändes svagt.
När jag väl öppnade min pool så visade det sig att både blått och svart var helt tomma på spelbara kort, så det smalnade ju av processen avsevärt. Alla mina spelbara rares var gröna och jag hade bra djur med bra kurva och ett trix och ett removal så grönt kändes som en bra utgångspunkt. När jag sedan ställde vitt mot rött så hade vitt både starkare removal och mer flexibla varelser. Mitt röda var väl inte direkt dåligt, men inte särskilt bra heller i jämförelse.
Alla kort som jag inte spelade i maindeck...
Efter att jag plockat ut alla playables så hade jag 16 djur som jag ville spela och typ 10 noncreature spells, så den stora frågan jag satt och bollade med de sista tio minuterna av lekbyggandet var hur många och vilka removals jag ville spela, om jag ville spela ett eller två trix, och hur många vehicles jag ville peta in (en kort sidenote om vehicles: I mina ögon så är dom en variant av equipments och jag behandlar dom därefter – dvs jag kan spela en eller två, möjligen tre i en 40-kortslek). Allt mellande slutade i denna vit-gröna röra:
...och alla kort som jag spelade i maindeck.
På pappret så var jag jätteglad över den här leken. Många stora djur med effektiv casting cost, och bra kurva på djuren. Lite synergier med artifakter och energi. Lagom mycket removal och trix för att kunna hantera motståndaren. Ett par rares för att få lite oompf. Men det var på pappret – det är efter det här som det går utför.
Wizards gjorde blundern att inte inkludera några Energy tokens i varken boosters eller prereleaseboxen, så det fick bli till att vara lite kreativ.
Interlude: Energy tokens
Wizards brukar ge oss tokens för allt, men av någon anledning så fanns det inte en energy token att se skympten av i prerelease kiten. En riktig miss från Wizards sida, och den ansvarige har nog både fått en tillsägelse och en eller två gliringar för sitt tillkortakommande. Hur påverkade detta oss spelare? Well, dom flesta nöjde sig med att använda ett par tärningar och säga: "här är mina energy" (lokalt: "kochira wa enerjii dess."). Så inte er artikelförfattare! Kommer ni ihåg att jag nämnde att Amenity Dream säljer andra kortspel än Magic, så däribland Pokemon? Jag skynda mig över till fyndlådan och plockade upp två Lightning Energy för 2kr/st innan första rundan, och min tokensamling för dagen var komplett. Hur togs detta emot av dom runt omkring mig? Med mycket entusiasm, vill jag lova! Vi befinner oss ju i Pokemons ursprungsland, trots allt!
Istället för en Energy token så fick vi ett build your own thopter-kit. Såhär såg min ut när den var klar. Kul? Ja, lite. Mechigt? Ja, absolut? Myskänsla? Ja, det tycker jag. Nödvändigt? Kanske inte.
Runda 1 – Herr Suzuki
Jag håller en landtung hand med ett gäng 2-power creatures och han lägger runda 1 Minister of Inquiries och runda 2 Aether Theorist och börjar milla så vet jag att jag har en lite udda match framför mig. Jag får till lite press men när han lägger Aradara Express så tar det tvärstopp då mina starkaste creatures är Arborback Stomper och en Cultivator's Caravan (som jag måste använda min Stomper för att aktivera). Det ger honom tillräckligt med tid för att ta slut på mitt library med sin Minister. Inför game 2 brädar jag in en Appetite for the Unnatural men det gör ingen skillnad, för jag manafloodar medan han lägger runda 1 Minister of Inquiries, följt av runda 2 Minister of Inquiries nr2 (!!!). Mina basicländer står inte en chans mot herr Suzukis byråkrati, och matchen är snabbt över.
0-1
Livet känns orättvist – ofta att jag ska förlora på mill två matcher i rad i sealed?! För att ta reda på ifall det är mig, leken, eller lyckan det är fel på så frågar jag en kille vid bordet bredvid om vi ska ta en match medan vi väntar. Han spelar Jeskai med Whirler Virtuoso och Dovin Baan och det blir en rätt så svängig match där jag får spela tur 3 Foundry Inspector in i tur 4 Chief of the Foundry och Cultivator's Caravan, som han svarar på med att göra ett par Thopter tokens med sin Virtuoso och lite extra energi från en Aether Theorist, samt en runda 5 Aradara Express. Jag slår och han slår och jag slår och han slår och jag överlever nätt och jämt genom att dubbel-chump-blocka (TM) hans Express. Jag tappar upp, drar land, och tittar på bordet och ser att japp, nästa tur är jag död, inget jag kan göra åt det. Sen tittar jag på livpappret som han var vid sin sida (jag höll inte koll då det var en match mellan rundorna) och ser att han bara ligger på 5... så jag aktiverar min Cultivator's Caravan och vinner. Min slutsats från spektaklet: Leken kan vinna, jag måste bara dra bättre.
Ytterligare pausunderhållning: Att läsa kort på japanska
Vid det här laget så kan jag både prata och läsa lite japanska (men inte på nivån att jag känner mig tvärsäker på all wording, varför jag fortfarande försöker memorera så många kort som möjligt innan en prerelease). Japanskan har fyra skriftspråk: Romaji, hiragana, katakana och kanji.
Hiragana – 46 fonetiska bokstäver som alltsom oftast är en sammansatt vokal och en konsonant. I japanskan är N den enda självstående konsonanten, vilket är varför japaner säger risu istället för ris och såsu istället för sås – ljudet "ss" existerar inte för sig självt i språket.
Katakana – En komplett spegling av hiragana med de 46 fonetiska bokstäverna, där samtliga bokstäver ser annorlunda ut men uttalas likadant som hiragana. Katakana används nästan uteslutande för utländska ord som exempelvis hamburgare (hanbaagaa) och glass (aisu).
Kanji – De bildtecken som hämtats från kinesiskan. Istället för att varje tecken har ett fonetiskt uttal så har varje kanji en betydelse, och gärna två eller flera uttal (exempelvis så kan kanjin för "mitt i" uttalas bådenaka och chyuu, boroende på när du använder den). Det ryktas att det finns över 50 000 olika kanji (!!!), men man behöver inte kunna fler än de 2000 vanligaste för att kunna läsa en dagstidning (vilket också är en ansenlig mängd). Jag vet inte hur många som krävs för att kunna spela Magic.
Romaji – västerländska bokstäver, som används när man vill försöka kommunicera med utlänningar.
För att kunna läsa japanska magickort så måste du kunna hiragana, katakana och kanji. Två exempel är att trample skrivs med katakana och uttalas turanpuru medan first strike skrivs med kanji och uttalas sensei kougeki (vilket för övrigt lite löst kan översättas till "the strike of the master"), och hiragana används för alla former av verbböjningar etc.
Runda 2 – Herr Suzuki (en annan Suzuki, that is, det finns många Suzuki här i landet)
Herr Suzuki spelar också GW och den första matchen blir en riktig grindfest då han är on the play och får dra nytt av alla energy triggers från Thriving Rhino etc, medan jag tvingas dubbelblocka höger och vänster för att ha ihjäl hans ständigt växande hot. Mot slutet av matchen så har han en 5/6 Elegant Edgecrafters, en Wild Wanderer med ett par Inventor's Googles och en 2/2 Glint-Sleeve Artisan (samt en Servo token och en Sage of Shaila's Claim, och en Fabrication Module som försvårar all combatmatte) och jag har en Servo token och en Consul's Shieldguard på blocking duty, samt en 2/1 Propeller Pioneer och en Eddytrail Hawk som frontoffensiv. Han har mig död nästa runda, men jag tappar upp och drar mitt 5e land och spelar en Arborback Stomper för att ta mig upp på 16 från tidigare 11, outside of lethal. Jag konstaterar dock att ända vägen är framåt och låter min Shieldguard dricka en Red Bull och hänga med min Eddytrail Hawk upp i luften, vilket får ner honom på 11. På hans tur så flyttar han sina Googles till sin Artisan och attackerar med de tre stora djuran, och lämnar två chump-blockers hemma. No blocks, säger jag och går er på ett väldigt lågt life total. Jag tappar upp, spelar Hunt the Weak på en av hans chump-blockers, attackerar med allt jag har (och låter Shieldguarden dricka en Red Bull till) och han konstaterar att han är död exakt på livet även om han aktiverar sin Module för att lägga en +1/+1 couter på sin kvarvarande blocker. Jag drar en lättnadens suck efter dagens mest spännande match hittills.
Interlude: Varför vann jag den där matchen?
Nyckeln till vinsten den här matchen var att jag på min näst sista runda konstaterade att kan kunde överleva exakt en attack till och att jag identifierade att mitt enda sätt att ha ihjäl honom på två rundor var att attackera med min Shieldguard båda rundorna. För ett par år sedan hade jag förmodligen stannat hemma på (chump)block med min Shieldguard och hoppats på att dra en out från toppen, men ibland så kan man hitta en vinst på bordet och satsa på att det kan gå hela vägen. Nu stod och föll min plan på att han inte skulle dra en stor blocker eller ett removal eller ett pump, vilket han inte gjorde, men det var en avvägning jag kände att jag kunde göra – mitt resonemang var att om jag har en av mina bomber på toppen av leken (ex min Verdurous Gearhulk) så spelade det ingen roll för jag hade redan alla korten av behövde på handen.
Duell 2 brädar jag in en Skyswirl Harrier för ett bättre long game, men det tar snabbt slut när jag spelar ett par Kujar Seedsculptor och han kurvar Thriving Rhino in i Peema Outrider in i Riparian Tiger in i Nissa, Vital Force. Blink and you're dead.
Duell 3 brädar jag om för att vara mer aggressiv – jag måste springa ifrån honom om jag ska vinna det här. Plus att vi bara har tio minuter kvar på rundan så båda spelar blixtsnabbt. Detta resulterar i runda 1 Oviya Pashiri, Sage Lifecrafter, runda 2 Eddytrail Hawk, och runda 3 servo token från Oviya. Han spelar dock en Thriving Rhino runda 3 – jag kurvar och han är ändå störst på bordet. Jag håller mana uppe för en Skywhaler's Shot som snipe'ar den lågt flygande noshörnings-"valen" när den attackerar, men då följer han upp med en Thriving Ibex för att klogga upp marken igen. Suck. Jag tappar upp och drar en Skyswirl Harrier. I wouldn't say that I slammed it on the board, but I sort of did. Vad tror ni att han spelar då? En Skyswirl Harrier han med... så... ja. Min tur igen och jag drar en blank, men använder mina fem mana för att göra en 5/5 token med Oviya (medan han spelade ett gäng blockers på marken och kloggade igen riktigt ordentligt). Runda 6 tappar jag upp och drar Blossoming Defense. Jag spelar en Kujar Seedsculptor som jag suttit med på handen sedan runda 4 och lägger Seedsculptors counter på min Eddytrail Hawk. Hawken tar min 5/5 token på en flygtur och tillsammans med Skyswirl Harrier så är det en rätt så imponerande luftarmada – Herr Suzuki blockar min Hawk med sin Harrier, men när jag spelar Blossoming Defense och har ihjäl hans blocker samtidigt som min Red Bull-basunerande Hawk överlever så gör han snabbt matten att han är död nästa runda och concede:ar. Vi hade tio minuter på att spela matchen, men den var slut på dryga fem.
1-1
Det är såhär jag vill att Magic ska vara. Inte att jag vinner, nödvändigtvis, men att matcherna ska vara jämna och minnesvärda. Det ska vara mycket trades och trix som strular till det för den ene eller för den andra. Och så får det gärna vara ett race också. Interaktion är, enligt mig, nyckeln till spännande, intressanta och engagerande matcher i Magic. Om någon floodar eller fizzlar, eller om någon får in ett lås som inte går att bryta sig ur, dom matcherna är Magic ett fattigare spel kan jag tycka. Nu vet jag, såklart, att alla inte håller med mig här, och flera av mina vänner hemma i Stockholm står ståndaktigt fast vid att locks och soft-locks av olika slag är en integral del av vårt spel. Vi har diskuterat detta i timmar och kommer nog att fortsätta göra så i framtiden också, men här har ni iaf min åsikt på pränt.
En sidenote om snabbt spel:
Jag tycker om att ta tid på mig och tänka igenom mina drag när jag spelar. Inte på den nivån att folk kallar mig långsam, men jag försöker tillåta mig själv att ta den tid jag behöver för att hitta bästa möjliga play. Dock, om det blir ont om tid så har jag inget emot att lägga på ett kol. Skillnaden på när jag spelar i mitt vanliga tempo och när jag spelar fort är förhållandevis stor, och flera av mina motståndare här i Tokyo har kommenterat på det efter att matcherna är avslutade. Även om jag inte alltid vill spela i detta hypertempo så tycker jag väldigt mycket om att göra det när det händer, för jag upplever matcherna och spelet på ett helt annat sätt än när jag spelar vanligt. Har ni inte testat det någon gång så gör det. Sätt er ner ner och försök få varje tur att vara kortare än 10 sekunder, eller 20 sekunder om den involverar lite me avancerad combatmatte. It's a blast.
Runda 3 – Herr Minoura
Jag är on the play och jag mullar en tvålandshand full med 4- och 5-drops. Innan jag blandar om så pingvinar jag översta fem korten på leken och de översta tre var länder... Suck. Aja, mull var rätt val iaf. På sex kort har jag Forest, Oviya Pashiri, Sage Lifecrafter, 2 Kujar Seedsculptor, Eddytrail Hawk och ett 5-drop. Jag tänker att om jag bara drar land (och jag har ju en scry på mig...) så borde det kunna bli något av detta... Men så är inte fallet. Jag missar land runda 2 och drar ett till Forest runda 3. Jag drar aldrig ett tredje land innan jag är död. I efterhand så borde jag förmodligen mullat, men on the play och mulla till 5 när din motståndare håller sin 7:a i sealed är i princip omöjligt att vinna, så jag chansade och missade. Herr Minoura spelade RG och lät en Thriving Rhino med en Hunt the Weak göra en stor del av jobbet, för att sedan låta Skysovereign, Consul Flagship sätta spiken i kistan. Jag brädar in en Appetite for the Unnatural som jag drar på starthanden tillsammans med mina två Kujar Seedsculptor och en av mina två Thriving Rhino, samt ett av mina removals i Revoke Priveleges. På andra sidan av bordet så kurvar herr Minoura sin egen Oviya in i Bristling Hydra in i Riparian Tiger in i Skyship Stalker in i Pia Nalaar. Märk väl hur dåligt mitt removal är mot hans två första plays, också, bara för att strö lite salt i såren. Som ni kan gissa så var den här matchen slut i en handvändning. Eller, ja, rundan han skulle slå för lethal så råkade han titta på kort nr2 i sin library när han drog sitt kort för turen. No biggie (speciellt inte på en prerelease), men vi tillkallade domaren for good measure, som ställde lite frågor om hur mycket info herr Minoura hade om sin lek, etc, och det slutade med att översta kortet fick ligga kvar på toppen av leken och resten av leken blandades, och sedan drog han sitt kort som vanligt och allt var som det skulle. Men! För ett kort ögonblick så gick det upp för mig vilken möjlighet jag hade nu, och jag gjorde det väldigt tydligt för domaren att jag tyckte att denna infrigement vanligen kanske inte hade varit så mycket att hänga upp sig på, men givet min motståndares överlägnsa board position samt att han hade fördel 1-0 i games så borde han belönas med en game loss (och med "väldigt tydligt" så menar jag: skanderande "game loss" likt en hockeyklacksupporter och hoppades på att spelarna vid borden bredvid skulle hänga på. Resultatet blev att alla skrattade istället, inklusive domaren. Oh, well, värt ett försök!)
Eftersom vi var klara på typ en kvart så tog vi chansen att spela ett par matcher till. Jag har inga direkta minnen från någon av matcherna, förutom att jag kurvade ut i samtliga tre och vann jordskredsvinster i varje. 0-2 när det räknades, men 3-2 overall mot herr Minoura. Det var verkligen inte min dag idag.
Och det är nog så man kan sammanfatta min prerelease: Inte min dag. För att summera: Första rundan så floddade jag båda matcherna, andra rundan så var det jämnt och spännande och ingen floddade eller fizzlade, och tredje rundan så fizzlade ena och i andra så var fyra av hans fem spells rares. Jag fick dra två av mina rares två gånger (Oviya och Cultivator's Caravan), men fick aldrig dra min bomb (Verdurous Hulk), vilket var lite tråkigt. Nej, verkligen inte min dag.
Men man har såna dagar ibland. Alla har såna dagar ibland, och det handlar bara om att bryta ihop och komma igen. Det handlar om att lära av sina misstag och inte misströsta. Både flood och fizzel är en del av spelet (om än en förhållandevis oattraktiv del av spelet, kan jag tycka).
Lite tankar om Kaladesh's mechanics:
- Vehicles spelar annorlunda än equipments, men inte så annorlunda att jag tänter sluta tänka på dom som equipments. Skillnaden mellan att endast ha en up-front kostnad (vehicles) och att ha en återkommande liten kostnad (equipments) är stor. Problemet med equipments early game är att man strular till sin kurva om man trilskas med att equipa alla sina djur hela tiden, medan att spela ett vehicle i många fall är ekvivalent med att blanka en runda. Nu är det aldrig särskilt bra att blanka en hel runda, oavsett om det är limited eller constructed, men initialt så känns det dock som något man kan ta hänvys till i lekbyggandet (fler billiga drops, exempelvis). Jag tycker att vehicles känns som en bättre investering än equipments fram till runda 6-7 ungefär, efter det så är man inne i late game och har ofta "oändligt med mana", vilket avsätter den största svagheten med equipments.
- Energy känns väldigt tematiskt, men lite mechigt att hålla koll på och om vi tittar på de kort som designats så kan jag tycka att designen är lite väl ovågad i många fall. Flavourmässigt förstår jag inte heller varför Thriving-cykeln är en cykel med djur som äter energi, för mig så hade det varit mer naturligt att designa en cykel Consulate-sponsrade creatures som använder monopolets energi för att växa och slåss. Det känns lite off att de vanliga energy-korten är vilda djur som äter energi, inte statligt finansierade creatures som använder energi.
- Fabricate är supercool, men har lite för lite stöd från andra kort, tycker jag. Ett kort som Impact Tremors hade gjort sig toppen i Kaladesh, som ett sätt att uppmuntra RW eller RG att gå på bredden. Jag gillar dock att olika leker spelar Fabricate-korten av olika anledningar – vissa vill ha djur med +1/+1 counters, medan andra vill ha tokens.
- Jag tycker att det är en lagom nivå på antalet artifakter – varför för många eller för få. Jag gillar också att att Kaladesh känns väldigt annorlunda från Mirrodin, trots att båda är artifact-block.
- Jag förstår inte varför varje färg har en creature type så tight bunden till sig (Dwarves, Vedalken, Aetherborn, Gremlin och Elf). Jag hoppas verkligen att det kommer en tribal-komponent i Aether Revolt. Otherwise, what's the point?
- Kaladesh Inventions är helt underbar, jag önskar verkligen att jag hade öppnat en Mana Crypt eller dylikt och kunna spela med på prereleasen.
Så för att avrunda, vad har vi lärt oss efter dagens äventyr?
* Det går att förlora mot mill i Kaladesh sealed (runda 1)
* Det är fortfarande tråkigt att manaflooda och manafizzla (runda 1 och 3)
* Det är inte jättekul att inte få dra ett av sina rares en enda gång under hela turneringen
* Lightning Energy från Pokemon fungerar väldigt bra som energy tokens, och det bjuder in till skratt
Tack för mig!