Introduktion

Att skriva turneringsrapport är en svår genre, även för en luttrad journalist, och det finns lika många sätt att göra det på som det finns skribenter som skrivit en. Från klassiska runda för runda-genomgångar till höglitterära skildringar av att vinna en Starcity Games Open hög på svamp. Mitt eget enda bidrag till genren är en rätt sorglig historia från Grand Prix Stockholm 1998 som definitivt inte behöver läsas så här 18 år senare.

Med tanke på att nyheten att ”Olle Råde vinner Magic-SM” egentligen vore mer trolig i slutet av 1990-talet så tänkte jag ändå återuppliva traditionen att skriva en rapport. Och varför då inte göra det som om det vore 1999? Låt mig således presentera en någorlunda självgod, alldeles för lång rapport, späckad med otidslös referenshumor, slarviga anglicismer och ett lite alltför detaljerat innehåll för att vara läsvärd för någon som inte redan har koll på Magic och att det var jag som tog hem årets SM-titel!


Uppladdningen

Veckorna, och framförallt veckan innan en stor Magic-tävling är alltid speciell. Eftersom jag mestadels spelar Pro Tours, och testar med laget Team Eureka så brukar de tillbringas inomhus med testning från morgon till kväll. Nya draftformat ska brytas, standardlekar ska optimeras och sideboardstrategier ska tas fram för allt tänkbart motstånd på själva turneringen.

Inför SM såg uppvärmningen lite annorlunda ut. Dels eftersom jag redan draftat formatet ett tiotal gånger inför GP Barcelona och PT Madrid, och dels eftersom det är bättre värde i sealed deck på Magic Online. Således tillbringade jag veckan med att spela 30 sealeds med blandade resultat. Vad gäller standard så kan jag summera SM-förberedelserna med följande konversation, som utspelade sig på Facebook i en gruppkonversation med titeln ”sealed deck mell” några dagar innan SM.

Martin Lindström
- Olle! Vad hade du spelat om du fick lira PPTQ till helgen? Jag är inne på antingen LSVs lek (slår lekarna i finalen antar jag?) eller bant (mest skillrewarding?) eller GW tokens (för att den vann lätt, han drog dock rätt bra)

Olle Råde
- Ingen aning

Martin Lindström
- Okok, väntar tills efter morgonkaffet!

Olle Råde
- Alltså, jag spelar inte standard
Frågor på det?
Hade jag gjort det hade jag definitivt inte gått 2-6 dag två på PTn

Så sant som det är sagt så har mina resultat i standard inte varit de bästa på senaste. Så till slut bestämde jag mig för att återvända till mina rötter och spela något jag uppskattar oavsett resultat – vit weenie. På inrådan av det inofficiella Pro Tour-laget Affinity Aficionados fastnade jag för följande härliga lista med 18 land, 24 one-drops och en något udda splash som egentligen bara består av Needle Spires i sideboarden. Något jag försökte förklara för Oscar Wall och motiverade valet med att Needle Spires är strikt bättre än ett Plains.

W(r) Humans

Standard / Turneringsspil

Spilt av: Rolex Lagt til: 15:01, 9/5 -16 Kommentar: Denna lek spelades av Olle Råde, som kom på 1:a plats i Magic-SM 2016. Kortstokk fra turneringen: Magic-SM 2016 Format: StandardStørrelse: 60 kort Farger: Eksporter til! Magic Online Eksporter til! Apprentice Eksporter til! Magic Workstation Skriv ut 591,- KORTSTOKKENS VERDI 2 Archangel of Tithes (Magic Origins) = 186,- 3 Kytheon, Hero of Akros (Magic Origins) = 79,- 4 Knight of the White Orchid (Duel Decks: Knights vs Dragons) = 58,- 3 Gideon, Ally of Zendikar (Battle for Zendikar) = 53,- 14 Plains (Battle for Zendikar) = 48,- 4 Battlefield Forge (Magic 2015) = 42,- 4 Thalia's Lieutenant (Shadows over Innistrad) = 29,- 4 Always Watching (Shadows over Innistrad) = 15,- 1 Eerie Interlude (Shadows over Innistrad) = 12,- 3 Needle Spires (Oath of the Gatewatch) = 10,- 2 Anafenza, Kin-Tree Spirit (Dragons of Tarkir) = 8,- 4 Thraben Inspector (Shadows over Innistrad) = 8,- 3 Hanweir Militia Captain (Shadows over Innistrad) = 7,- 3 Gryff's Boon (Shadows over Innistrad) = 6,- 4 Declaration in Stone (Shadows over Innistrad) = 5,- 4 Town Gossipmonger (Shadows over Innistrad) = 5,- 4 Expedition Envoy (Battle for Zendikar) = 5,- 4 Dragon Hunter (Dragons of Tarkir) = 5,- 2 Stasis Snare (Battle for Zendikar) = 4,- 2 Anointer of Champions (Magic Origins) = 3,- 1 Gryff's Boon (Shadows over Innistrad) = 2,- Manakurve Manakurve 24 14 4 Fargefordeling Fargefordeling 42 18 L Spill mot gullfisken! [lek]200956[/lek] Kjøp kortstokken! Prox kortstokken!

Eftersom SM är en rätt härlig tillställning där det inte finns någon större anledning att bli bitter om det går dåligt så ägnade jag inte heller särskilt stor tid åt att spela Magic innan själva turneringen. Uppvärmningen bestod istället med att hänga med Kenneth Logai Mossberg i solen i Linköping.



Väl på Lincon möttes vi av ett glädjebesked i form av någon slags studentikos after work, med iskalla Ballast Point Fathom för en billig peng, Will Smith på högsta volym och en massa icke-Magicfolk att glo på. Ett fint komplement till kvällens FNM, som också blev debuten för den vita leken och ett hyggligt resultat i 3-1, med förlust mot Christian banansmak Åhlström och hans Mardu-lek i sista rundan.

SM, själva tävlingen

Visst, det må inte vara ett kval till VM längre, och den handfull spelare som numera utgör Sveriges bästa var i New York och spelade en Grand Prix, men jag tycker ändå att peppen kring SM är rätt stor. Att få spela sex rundor draft mot andra delar av Magicsverige, träffa oldtimers man inte sett på år och dag och lära känna nya, duktiga spelare som inte riktigt nått ända vägen till Pro Touren är rätt gött när allt kommer omkring. Det verkar också alltid vara bra väder på Lincon, så peppen blev rätt stor när tävlingen äntligen blåste igång.

Standard (lite faktiskt Magic får jag väl ändå väva in)

Tre rundor standard, snabba rundor, slappa i solen däremellan och sedan njuta av limited. Det var planen för starten på SM, men jag motbevisades såklart omedelbart fel när jag mötte Göteborgs långsammaste spelare, Fredrik morrow Almemo i första rundan och lyckades gå till time, där han vann på tredje extrarundan.

Den som är nyfiken på matchupen mellan Humans och Almemos utveckling av Jon Finkels grönsvarta Seasons Past-lek kan se matchen här: https://www.twitch.tv/svmtv/v/65047971

Om någon tycker att även jag spelar långsamt så får jag väl hålla med, men skylla på att jag bara spelat leken ett fåtal matcher med fysiska Magic-kort. Efter matchen ursäktade Almemo sitt långsamma spel med att det var första gången han spelade sin lek överhuvudtaget. Precis som Rosholm pekar ut under matchen, så kunde han även vunnit game ett tidigare om han hade hämtat Seasons Past med Dark Petition istället för Nissa's Renewal. Förutom att det är lite småtrist att förlora mot folk som spelar både långsamt och slarvigt så var det en rätt go match. Kul att inleda med ett bekant ansikte då jag och Almemo haft våra duster genom åren i Göteborg, framförallt eftersom han av outgrundlig anledning håller på Liverpool i Premier League.

De nästkommande två rundorna gick enligt planerna och det blev tid för både vinster och solhäng, då mina båda 18-åriga motståndare spelade tio gånger snabbare än både mig och Almemo. Matchups enligt följande:

2-1 mot Jeskai med Nahiri (Lucas LucasGustafsson Gustafsson)

2-1 mot GB Aristocrats (Albin Albin1997 Schylander)

Det mest intressanta från de matcherna var ett rätt snyggt play som Lucas gav sig på i game tre när jag hade honom död på brädet med en Expedition Envoy och två kopior av Always Watching. Han gav sig då på att lägga Avacyn's Judgement för två skada i min Envoy, som naturligtvis inte dog eftersom jag hade koll på att den hade tre i toughness. Något av en regelmässig gråzon kan tyckas, men det finns inget illegalt över att lägga ett burnspell som inte dödar en gubbe i spel, frågan är väl vad som händer om den udda situationen uppstår att jag hade lagt gubben i graven. Ett fult försök enligt vissa, men som göteborgare med sina Magic-rötter på 1990-talet uppskattade jag försöket istället för att bara packa ihop sina kort och ge upp.

För den som vill veta mer om Humans-leken jag valde att spela så spelade Frank Karsten samma 75:a (tror jag) på GP New York samma helg, gick 11-4 och har skrivit en lekguide med sideboardstrategier på ChannelFireball.




Draft ett

Efter lunch var det då dags för den första klappöppning på SM, i en draftpod där jag tyvärr inte kände igen några av namnen förutom Johan NordicKing Hårdstam, som gjort sig förevigad med två klassiska Magic-uttryck. Det första - ”DROG DU DEN?!?” används flitigt när motståndaren har tom hand och uppenbarligen dragit det där kortet som du precis hoppades på att han inte skulle dra, och det andra, min personliga favorit - ”NER PÅ FYRA DIN JÄVEL!” när motståndaren mullar ner till fem. Jag kan inte låta bli att undra om inte det senare ekade i Joel Larssons huvud när hans motståndare mullade till fem i sista duellen av hans Pro Tour-final i Vancouver förra året. Vilket han ju också gjorde, och en mulligan hela vägen ner till tre kort la grunden till Joels PT-vinst.

Hursomhelst, flippkortslotteriet visade att mannen till höger om mig i draften öppnade Elusive Tormentor, medan jag själv öppnade Kindly Stranger, dessutom som överlägset bästa kort i paketet. Konventionell Innistrad-kunskap dikterar här att min granne troligen kommer att ta Tormentorn, och att jag borde hålla mig borta från svart, men eftersom flippkort är så dåligt konstruerade för draft, så visar det sig ofta om personen kommer att ta flippkortet eller inte innan du behöver välja. Så när jag såg att den var på väg åt mitt håll tvekade jag inte att plocka upp Kindly Stranger och börja draften med två riktigt starka svarta kort.

Leken blev till slut grönsvart, en solid arketyp i formatet och förutom att jag byggde den några kort fel så var nöjd. Så här skulle den ha sett ut om jag struntat i att maindecka skräp som Wild-Field Scarecrow, Might Beyond Reason och Macabre Waltz. (Vilket mina lagkamrater i skugg-BUM, Love Rask och Christian Åhlström var snabba med att påpeka)

Första rundan mötte jag mannen till höger om mig i draften, Rasmus Gesus_snygga_brudarDetlofsson som inte bara visar sig ha ett briljant SvM-nick, utan även en helvit lek med godbitar som Odric, Lunarch Marshall och Bygone Bishop. Jag passade honom dock båda i draften, så jag undrar fortfarande vad han tog över den där Elusive Tormentor.

Därefter lyckades jag besegra både Maximilian AldreenHöglund och Björn Eriksson för att ta hem vinsten i den första draftpodden. Tyvärr fick jag inte möta Johan Hårdstam, för att se om han myntat några nya uttryck man kunde ta med sig hem till Sydsverige.




Draft två

Den andra draften började på bästa möjliga sätt, med en Tireless Tracker, som är ett av formatets bästa rares och dessutom i den bästa färgen – grönt. En Slayer's Plate som andrapick höjde förhoppningarna en smula, men i slutändan visade sig rött vara mer öppet än grönt och jag var tvungen att tursamt öppna en Duskwatch Recruiter i det tredje packet för att få ett spelbart antal 2-drops. Leken blev ingen höjdare och jag väntade mig någonstans mittemellan 1-2 och 2-1 när jag sleevade upp den.

+ 1 Magmatic Chasm, som jag gillar mer än många andra och gärna spelar en kopia av i rödgröna lekar. Om jag inte minns fel vann jag även två dueller på just Magmatic Chasm.

Turen var även den här gången på min sida min Planeswalker-historik skvallrar om följande resultat:

1. Win(+3) Karlsson, Rasmus
2. Win(+3) Oksman, Dan
3. Win(+3) Halmeniemi, Aku

Tyvärr följde jag inte upp resultatet i podden från mina två första motståndare, men Rasmus Karlsson hade en rätt go blåröd lek som säkert gick 2-1. Jag fick tura en hel den för att vinna tredje duellen mot honom. Dan Oksman däremot hade en svag grönvit lek som troligen gick 1-2 och det kändes som att hela vår match avgjordes på en dålig block mot Howlpack Resurgence typ runda fyra av första duellen.

Matchen mot Aku Halmeniemi var dagens sista runda, och förevigades på coverage.

I den matchen levererade min lek verkligen de bästa korten för varje tillfälle och trots att jag i princip spelade danskmagic efter en lång dag av både spelande och draftande så är det svårt att förlora när motståndaren mullar och du får flippa din Hinterland Logger runda tre. Halmeniemi var dock en trevlig prick och glatt överraskad över att hans trefärgade röra lyckats knipa två vinster i draften.

Vinsten innebar 8-1 efter första dagen, 6-0 i draft och en rätt stor fot in i att ta sig till topp-8 av SM redan innan andra dagen hunnit börja.




Dag två

Med 8-1 i bagaget och en glödhet humans-lek i bakfickan tänker ni kanske att spelsuget på morgonen av dag två var på topp. Nu skull det kanske bara med en seger och en draw för att spika en plats i topp-8 och med hjärtat i halsgropen skulle varje match spelas som att ens liv hängde på utgången.

Tack vare förutsägbara pairings och relativt få spelare med höga poäng i swissen kunde jag dock tillbringa hela förmiddagen i solen efter att ha fått en gratisvinst mot Christian Åhlström i runda tio, bjudit Love Rask på en gratisvinst i runda elva och tagit en intentional draw med Love Janse i den sista swissrundan. Ett taktiskt rävspel kan tyckas, men när ett fåtal spelare ligger så långt före övriga är det helt okej att inte riskera att missa topp-8 på konstiga pairings eller att bli nekad en draw när man behöver den i sista rundan. Istället för att spela Magic tillbringades förmiddagen istället åt det näst roligaste – att titta på när andra spelar Magic. Eftersom jag har en tendens av att gå uselt andra dagen av stora tävlingar var det också skönt att slippa spela de första rundorna och kunna koncentrera sig på topp-8:an.

Topp 8

Kvartsfinal

I kvartsfinalen stod Stockholmaren Sixten ziggelito Lönnberg för motståndet, med en lek som ryktas vara formatets bästa, GW-tokens, som jag tyvärr fått chansen att möta tidigare. Ändå hade jag en vag vag uppfattning om hur matchupen skulle spela ut sig.

Game ett mullade jag en landtung hand och höll en trelandare på sex kort, men drog ytterligare 2-3 land som mina första draws och dog snabbt mot Sylvan Advocate och en handfull med Dromoka's Command. En reflektion här är att Humans-leken på ganska många sätt påminner om hur det är att spela limited. Du vill inte hålla givar med bara ett, eller för många länder, och om du gör det är det kört direkt om du antingen inte drar fler land eller drar för många på en landtung öppningshand. Personligen gillar jag den aspekten och jag tycker att beslut kring starthänder är bland de mest intressanta både i limited och constructed, vilket kanske förklarar min förkärlek för den här typen av lekar.

Hursomhelst, så hade Frank Karsten, min Humans-mentor för helgen kommit på planen att försöka gå lite större efter sideboard mot den grönvita midrangeleken. Tanken är att 1-dropsen inte är så bra eftersom de snabbt bygger ett bräda på marken, och att istället vinna med Hanweir Militia Captain, Gryff's Boon, Archangel of Tithes eller Gideon, Ally of Zendikar. Brädplanen mot Sixten blev således något i stil med:

• +2 Archangel of Tithes
• +2 Gideon, Ally of Zendikar
• +2 Stasis Snare
• +3 Hanweir Militia Captain
• +3 Needle Spires
• +1 Stasis Snare
• -2 Expedition Envoy
• -2 Dragon Hunter
• -2 Anafenza, Kin-Tree Spirit
• -1 Kytheon, Hero of Akros
• -2 Declaration in Stone
• -1 Anointer of Champions
• -1 Always Watching
• -1 Gryff's Boon
• -1 Plains

Både jag och Karsten gillar den här typen av omfattande brädplaner, som innebär att leken blir mer av en vitröd midrangelek efter sideboard, med hyfsad chans att både grinda ut grönvitt och ta hand om deras bästa hot som är Archangel Avacyn och Ormendahl, Profane Prince. Det kanske instinktivt känns dåligt att ta ut Declaration in Stone mot en lek med mycket tokens, men Stasis Snare har både surprise-value och tar hand om Archangel Avacyn, vilket inte gäller för, säg Silkwrap.

Duell två och tre blev betydligt jämnare mot Sixten Lönnberg, och egentligen var det snarare att han missade småsaker som blev avgörande snarare än min megalomana sideboardplan. Duell två såg riktigt bra ut för mig tills han drog en Tragic Arrogance på tre liv och i princip utan bräde. Jag kunde bara frammana min inre Hårdstam och fråga ”DROG DU DEN?” innan jag fyllde på mitt bräde med Archangel of Tithes, Kytheon och ytterligare ett 1-drop för att försöka svärma in den sista skadan. Det visade sig vara en ypperlig plan när Sixten tappade ut sig i sin runda och jag kunde påpeka att han lämnat sig själv död till min Archangel innan jag ens behövde tappa upp och deklarera attackers.

I game tre fick jag fullt värde av Stasis Snare, som inte verkar vara standard i Humans-lekar, då Sixten valde att offra halva sitt bräde till en Westvale Abbey och blocka en Knight of the White Orchid med Gryff's Boon. Jag kunde svara med Stasis Snare, som effektivt blev en Plague Wind, och nån Declaration in Stone på lite Ally-tokens senare anfalla för lethal och ta hem kvartsfinalen.

Semifinal

För motståndet i semifinalen stod Jon Westbergs gamla vapendragare Daniel HappyMagicHardcore Israelsson, som verkar struntat i att följa med Jon till Hearthstone-scenen för att fortsätta representera Västerås i Magic. Han spelade dessutom något av ett hemmabygge med en Wastes-baserad ramplek som går all-in på att lägga Chandra, Flamecaller, Ulwenwald Hydra eller World Breaker så fort som möjligt. Oftast redan runda fyra. Med sju Wastes och fyra Evolving Wilds visade sig hans plan vara att kurva antingen Warping Wail eller Ruin in Their Wake in i Hedron Archive eller Explosive Vegetation för enorma mängder mana lika fort som min lek hinner lägga typ tre gubbar och en Always Watching.

Tack vare min högre placering i swissen fick jag börja mot Daniel, och i ärlighetens namn var det, tillsammans med att han mullade till 5 i game tre, vad som avgjorde matchen. Min lek gjorde vad den skulle game ett, och kurvan Dragon Hunter – Anafenza Kin-Tree Spirit – Always Watching spelade runt Kozilek's Return tillräckligt bra för att vinna. När Daniel spelade först blev hans kontring Warping Wail – Hedron Archive – Chandra, Flamecaller, en i princip oslagbar start, ännu mer så när han kunde följa upp med en Kozilek's Return och en andra kopia av Chandra, Flamecaller.

Duell tre höll jag en rätt tveksam sjukortshand med ett gäng 1-drops och Always Watching, men bara ett Plains. Leken levererade dock direkt två Plains till och jag fick flippa Kytheon runda tre samtidigt som Daniel varken kunde hitta ett effektivt rampspell eller en Kozilek's Return för att svepa mitt bräde. En spännande match mellan två snabba lekar, som kanske kunde avslutats på ett mer spännande sätt, men en vinst är en vinst och nu återstod bara en final i Butiksmästerskapen innan jag och Love Rask skulle göra upp om SM-titeln, en bunt jjudgefoils och ett par lådor boosters.

Final

The Master mot The Apprentice, så kallade SvenskaMagic årets SM-final mellan mig och Love loverask Rask, och det ligger väl kanske lite i det. Love Rask fick tillsammans med lagkamraterna Christian Åhlström, Jonas Friberg och Conn Desax under SM-helgen SvM-Awarden för årets komet, och det går inte att ha missat deras genombrott i Magicsverige det senaste året. Förra året tog Desax hem SM-titeln, Åhlström kvalade till Pro Touren och gjorde tillräckligt bra ifrån sig för att kvala till ytterligare en, och i år kvalade Friberg till PT Madrid och skulle dessutom ha topp 8:at GP Barcelona om det inte vore för att programvaran kraschade efter sista swissrundan. Love Rask har ett par bra resultat från SCV-Opens och kan snart utmana Marcus Angelin om att ha förlorat flest win and ins för att kvala till PTn på GPs efter att senast ha förlorat mot Brian Braun-Duin sista rundan i Barcelona. SM-finalen skulle med andra ord kunna bli ännu en triumf för laget att kröna det senaste årets framgångar med. Om det inte vore så att #gammaläräldst

Jag rekommenderar såklart att se den rätt episka finalen i sin helhet, då den blev något av en grindfest. Framförallt den andra duellen, som troligen var en av de bästa på streamen under hela helgen, där jag hade ett tidigt val att antingen lägga Declaration in Stone på en Liliana, Heretical Healer eller fortsätta att utveckla mitt bräde. Jag valde det senare, och stötte på världens uppförsbacke när Liliana återupplivade en Blisterpod tre gånger och genererade en aldrig sinande ström med blockers. Så om nu inte redan gjort det, kolla game två, eller vafan, kolla hela finalen! Två timmar svensk magichistoria utlovas!

https://www.twitch.tv/svmtv/v/65246176?t=07h42m08s

Spoiler: Jag vann också matchen, som gick till fem dueller, som såklart alla bra finaler ska göra. Därmed är jag både den äldsta svenska mästaren i Magic någonsin, och har lustigt nog topp 16-placeringar med 20 års mellanrum, vilket Björn Sajkobeer Bergenfeldt varit snabb med att påpeka.

Kul såklart att äntligen få vinna SM, symptomatiskt nog med vitröd weenie, vilken alltid varit en lek som har en speciell plats i mitt hjärta efter framgångar på Pro Touren med liknande lekar.

Encore

På 90-talet var det vanligt att folk avslutade sina rapporter med en sektion som hette Props and Slops, med shoutouts till folk, eller saker som man gillat under helgen och dissar till det man tycker varit mindre bra. Jag tänker lite i samma tema och vill i alla fall ge några props till folk som gjorde SM-helgen lite extra härlig att dyka upp på:

Props således till:

Pelle på SvenskaMagic – en av eldsjälarna bakom arrangemanget, och jag tycker verkligen att SvM har lyckats föra SM-facklan vidare och byggt upp en härlig pepp kring hela turneringen. Att Hall of Famers dessutom får gratis inträde är ett smart sätt att locka åtminstone mig till Linköping, och Pelle är i mina ögon den i crewet som gått den extra milen så att jag har känt mig välkommen de tre gånger jag nu spelat ”nya” SM i SvM:s regi.

Love Rask, Christian Åhlström och Conn Desax – ett gott gäng från Järna som jag egentligen inte haft så mycket att göra med tidigare, men i takt med att de dykt upp på PTs och GPs kommit att identifiera som en stark tillväxt på den svenska magicscenen. Trevliga dessutom och ett intressant bollplank för draftlekar, sideboardtips och lekval under själva turneringen. De bjöd dessutom in mig att vara med i sitt lag i skugg-BUM, vilket jag tror att vi tog hem ganska överlägset med placeringarna 1:a, 2:a och 3:a på hela SM. =)

Thomas Rosholm – skönt att inte vara ensam representant på SM inom kategorin oldtimers boende i Skåne. Som ren bonus gjorde Rosholm också ett finfint jobb som både kommentator för SM:s coverage och som resesällskap på världens mest försenade tåg på vägen hem. Ett litet tack även till Mikael Mathiasson, som skjutsade oss till tåget i ilfart direkt efter finalen. Gött jobbat!

Sist men inte minst Glenn Kenneth Mossberg, som väl egentligen var den som fick mig att ta mig till SM, eftersom vi var där förra året och tänkte återupprepa traditionen att bo på hotell, dricka öl och spela Magic hjälpligt under helgen. Jag tycker att det är lite extra roligt med spelare från förr som fortfarande är aktiva och har rätt bra koll på den moderna Magic som spelet har utvecklats till. Mossberg hade tyvärr en dålig draft där han gick 0-3, men gick respektabla 5-1 i standard och vann en draft, så gjorde ändå inte helt bort sig på turneringen.

Att ge slops till enskilda personer eller saker som var dåliga är jag inte mycket för, men en klok Magicspelare i Skåne föreslog en gång att jag borde skriva en återkommande kolumn som parafraserar Matt Sperlings Sperling’s Sick of It. Titeln skulle vara Råde e trött på'de och jag skulle varje vecka skriva om saker som jag är trött på i det svenska Magic-communityt. Idén var egentligen briljant, men jag kom aldrig för mig att skriva något. Jag tänkte därför ta tillfället i akt och avsluta min rapport med första och enda upplagan av Råde är trött på'de:

Råde e trött på'de

1) ”Jag spelar inte Magic längre, men ...”

Du känner säkert igen uttrycket, och har troligen läst det i ett forum på Svenskamagic, eller själv varit sugen på att i affekt kommentera en forumtråd och börja eller avsluta ditt resonemang med att poängtera att du egentligen inte spelar Magic längre, men att du ändå har en nyanserad och med största sannolikhet korrekt analys av ämnet som diskuteras. Det kan gälla i vilken utveckling Magic förändrats som spel i constructed eller hur stora turneringar ska arrangeras, men det finns tamigfan alltid någon som vet bäst som inte ens spelar längre och bestämt ska göra sin röst hörd i diskussionen.

I mina ögon är ”Jag spelar inte Magic längre, men … ” Svenskamagics motsvarighet till ”Jag är inte rasist, men ...” Det finns redan mer än tillräckligt många som spelar Magic och har koll på ämnen som diskuteras för att bidra med konstruktiva åsikter. Vad som inte behövs är gamla rävar som inte spelar längre som ska komma med sina fem cent. Ingen vill höra Johan Johannessons (SM-vinnare 2001) syn på det nya pptq-systemet, eller PT-vinnaren Rickard Österbergs åsikt om att Modern inte längre är ett PT-format. Samma sak gäller egentligen ”Jag spelar egentligen bara [insert format här], men jag vill ändå tycka till om spelbalansen i [random annat format]. Sluta göra konstiga poster för att få upp er postcount och provocera och håll er till det ni har koll på istället!

2) Att slowrolla removal, dålig etik vid bordet eller långsamt spel i allmänhet

Känslan när någon suckar över vilken orättvist bra rarebomb du lyckats drafta, bara för att sekunden senare lägga ett 1-för-1-removal i den. Eller när motståndaren blandar din lek, trots att du blandat som en dåre efter en shuffle-effect när det är mindre än fem minuter kvar på klockan. Kort och gott känns det som det blir lättare och lättare att bli irriterad på småsaker vid bordet när det gäller magicpartier. Samma sak när någon tänker i typ två minuter innan de lägger en sweeper när du har fyra gubbar ute och det i princip är ett framtvingat spel för att överleva. Tänk på det här ungdomar! Ett leende på läpparna och en hygglig attityd räcker långt. Att spela långsamt, tyket och provocerande – not so much!

3) Dubbesidiga kort i draft

Visst, det var väl lite småroligt förra gången Innistrad hängde runt hörnet, och en del kort ser spel i constructed. När det gäller det turneringstekniska är dock de dubbelsidiga korten en fullkomlig mardröm att drafta med. Det går bra online, då man slipper se vad sina motståndare öppnar, och det fungerade på Pro Touren, då de i sista sekund bestämde sig för att sleeva upp alla boosters. På SM däremot fungerade det rätt illa. Det går liksom inte att undvika att man sneglar på vad personen till höger öppnar för dubbelsidigt kort, försöka förutspå vad hen kommer att ta och i bästa fall gör det innan domaren utbrister ”drafta”, så du får information om vilka kort som är på väg åt ditt håll. I min första draft öppnade jag Kindly Stranger och mannen på min högra sida Elusive Tormentor. I vanliga fall hade jag antagit att han skulle ta Tormentor och hållit mig borta från svart, men eftersom jag i ett tidigt skede fick en känsla av att han inte skulle ta den (han valde helt enkelt ett annat kort och passade Tormentor + 12 andra kort), så blev rätt spel plötsligt att ta Kindly Stranger. Ett moraliskt dilemma jag såklart helst hade undvikit.

SM-vinnare genom tiderna

SM-titeln betyder måhända inte lika mycket idag som den gjorde på den tiden man kvalade till VM-laget och fick försvara de svenska färgerna. Jag har dock varit med i VM-laget ett par gånger i det nya World Magic Cup och tycker nog ändå att det smäller minst lika högt att vinna SM som att knipa en plats via en WMCQ. Det finns liksom bara ett begränsat antal spelare som vunnit SM och det är fint att få räkna lägga sitt namn till listan:

1995 – Dan Hörning
1996 – Leon Lindbäck
1997 – Nikolai Weibull
1998 – Matti Leivo
1999 – Jimmy Öman
2000 – Jimmy Öman
2001 – Johan Johannesson
2002 – Anton Jonsson
2003 – Bertil Elfgren
2004 – Carl Thille
2005 – Mikael Polgary
2006 – Tobias Ström
2007 – Mattias Agerberg
2008 – Fabian Sjöblom
2009 – Tore Hedbäck
2010 – Anders Melin
2011 – Martin Berlin

2014 – Simon Davidsson
2015 – Conn Desax
2016 – Olle Råde