Logger inn...
Nye foruminnlegg
Nytt på Torget
Turnering
Du behöver inte läsa vad du kan utantill: En prerelease i Tokyo 
Via svenskamagic.com
Lördagen 11/7 spelade jag Magic Origins prereleasen på Hareruya i Tokyo, Magics sista basset någonsin, med japanska kort och motståndare som inte pratade någon engelska. Det här är min historia om det lilla äventyret.
 |
av
 Kenji15:45, 13/8 -15 läst 6020 ggr. |
 Skriv ut artikkel 8 Kommentarer |
En god vän till mig insisterade för ett par år sedan på att basseten är de bästa seten att drafta och spela sealed i Magic, för att det är mindre fluff och mer straightforward kort, för att det är mindre knepiga mekaniker och mer spel. Jag höll inte med honom då, men har med tiden börjat tycka att det ligger mer och mer i det han säger. Med detta som bakgrund så ville jag för allt i världen inte missa prereleasen för Magic Origins, även fast jag skulle råka befinna mig i Tokyo under prereleasehelgen.
Tokyo är en stor stad, och det finns många butiker som säljer boosters och löskort. En av de större, om inte den största, som även figurerar som gaming centre är Hareruya. Om namnet låter bekant så är det hemvistbutiken för bl.a. Tomoharu Saitou och Yuuya Watanabe, två av Japans största spelare genom tiderna. Under prereleasehelgen så hostade Hareruya tre prereleaser på lördagen och tre prereleaser på söndagen, och samtliga sex turneringar hade plats för 300 spelare. Rätt stort. Enkel prisstruktur var det också: bygg din sealed, spela tre rundor swiss, varje runda du vinner får du en booster – under varje runda går de och slänger ut en booster på varje bord, och vinnaren tar boostern samt går och rapporterar resultatet.
Större fotoDet gick dock inte att boka plats, utan jag fick rekommendationen att komma till butiken ca tio min innan registreringen började, då borde jag inte ha några problem att claima en spot. Väl på plats på lördagsmorgonen slås jag av hur duktiga japanerna är på att köa: Hareruya ligger på andra våningen av fyra i ett rätt så intetsägande hus i Takadanobaba, nordvästra delen av centrala Tokyo, och kön till prereleasen ormade sig genom trapphuset upp till fjärde våningen där den gjorde en U-sväng och sedan började orma sig nedåt igen! Detta resulterade i den något komiska scenen att personer anländer till prereleasen runt öppningstid kan exempelvis få en plats i kön halvvägs upp på plan tre, och får sedan i sakta mak köa sig upp till fjärde våningen och sedan vända och köa hela vägen ned till registreringen. Allt detta under en allvarlig men bekväm tystnad. Vissa spelar på sin DS, andra tittar på spoilern på sin telefon, några andra står och svalkar sig med en handfläkt i den tryckande hettan. Japanerna är världens bästa folk på att köa, jag är helt övertygad om det.
Större fotoJag valde Svart. Efter att ha tittat (läs: lusläst) spoilern under veckan som ledde upp till prereleasen så var jag fast besluten om att rött och svart var de två bästa färgerna sett till min spelstil, och medan rött hade starkare uncommons så hade svart en större bredd på playable commons. Min belöning för att jag proklamerade min
Större fotoHon anslöt sig till min ranker.
Resten av poolen såg ut så här:
 Sealed Magic Origins Prerelease Tokyo 11/7-2015 | Sealed Deck / Turneringsspil |
|
Av: 
Jag valde bort grönt och vitt relativt omgående (mer om detta mot slutet av artikeln), och satt därför och valde mellan blått och rött som backuppfärg till mitt svarta. Rött kändes mer stabilt med en högre generell kortkvalité, medan blått hade starkare rare och mer trixiga uncommons. Dock så kräver ju trixighet att man bra koll på wording, och då kan det ju vara skönt att kunna läsa och läsa om kort gång på gång för att garantera att dem gör vad du vill att de skall göra… så det slutade med att jag satsade på BR.
Större fotoOch när vi ändå pratar om att kunna läsa korten: I Japan är korten på japanska. Ber du om engelska boosters får du ett nej tillbaka. Kanske inte så förvånande, egentligen, givet den generella nivån på engelskan i landet (den är rätt låg, kan jag intyga), men det sätter ju oss gaijins (utlänningar) i en prekär situation: googla oracle på varje kort du ser under en match, eller lär dig korten utantill – jag valde det sistnämnda (så nu kan ni ju gissa vad jag sysslade med nattetid dagarna innan prereleasen…).
Dock så räcker det inte med att kunna korten, du måste kunna spela på japanska också. För detta så hittade jag en däremot en jättebra introducerande guide på The Japan Hobbyist’s hemsida. Det är inte jätteviktigt att man kan allt som står där, men japanerna uppskattar väldigt mycket att man försöker. Efter mina resor i Japan så har jag kommit fram till följande generella förhållningsregel kring japaner och engelska: Så länge du försöker på japanska så kan den generelle japanen försöka lite på engelska, men om du inte försöker med japanska först så kommer inte nödvändigtvis japanen att försöka med engelska heller. Det handlar om att gå halva vägen var, och det handlar om respekt.
Tillbaka till leken så kan ni se att den är rätt tung på 3-dropet, vilket alltid känns skönt för då klarar man sig rätt bra ett par rundor även om man fastnar på bara tre länder. Ett semi-aggressivt hopkok som förlitar sig på att låta sina removals bana vägen för sina creatures. Klassisk BR.
Första rundan mötte jag herr Takeuchi
Större foto
Takeuchi spelade röd-vitt med en grön splash för pump. Första matchen mullar han men jag stannar på tre länder rätt så länge medan han manafloodar. Inbyggda removals från bl.a. Eyeblight Assassin och Fleshbag Marauder hjälper mig att hålla mig kvar i matchen och när jag sedan börjar dra länder så har jag för stort kortövertag för att han ska kunna stå emot. Andra matchen så mullar jag men han stannar på två länder, dock så börjar han och hans T1 och T2 plays är Akroan Jailer och Topan Freeblade, så det blir lite svettigt eftersom mitt första play är en Deadbridge Shaman runda 3. Efter lite trades och trix så spelar jag Acolyte of the Inferno och börjar gå på offensiven, han försöker stabilisera men har problem med manan och strax därefter sträcker han fram handen och jag har vunnit min första rundan med 2-0. Takeaway1: Acolyte of the Inferno är helt insane. Förmodligen rötts bästa uncommon (med Seismic Elemental som god tvåa).
Takeaway2: Cruel Revival och Fleshbag Marauder är rätt bra value tillsammans (sorry om den här var lite obvious, men det är en fin syn att se interaktionen i realtid…).
Andra rundan mötte jag herr Shiraishi
Större foto
Shiraishi spelade en ganska så kontrollerande UB som även, av någon anledning, hade ett gäng 1-drops. Första matchen spelar jag Liliana, Heretical Healer runda 3 och står i valet och kvalet att rundan efter spela Nantuko Husk och sacca min Shambling Ghoul från tur 2 för att flippa Liliana så tidigt som möjlig och sedan börja trolla med henne. Jag väljer dock att inte göra det, utan försöker dra nytta av hennes lifelink. Ett par rundor senare spelar han Gilt-Leaf Winnower och jag saccar ett djur i respons för att få transforma Liliana – men hon får leva som Planeswalker i uppskattningsvis 20 sekunder innan Shiraishis flyers seglar in och klubbar ner henne. Jag har nu min Nantuko Husk och en 2/2 zombie token mot 6 djur av varierande storlek på Shiraishis sida av bordet. Jag scoopar upp korten. Andra matchen spelar jag Shambling Ghoul runda 2 och Liliana runda 3, men Shiraishi svarar med Reave Soul på Liliana. Runda 4 spelar och equippar jag Sword of the Animist och får sedan leta land fem rundor i sträck (tänk om jag fått equippa den på Liliana…). Jag har brädat in Shadows of the Past och har den i spel när det blir en standoff. Tyvärr så har jag bara tre djur i graven, och jag missade fyra-djur-i-graven-klausulen när jag brädade in kortet, så får sitta två turer innan jag kan aktivera den. Då spelar han en Rabid Bloodsucker (ett kort som jag inte alls tycker är bra, för övrigt) och slår för vinsten. Oh, well. 0-2 och en vinst och en förlust för dagen. Takeaway1: Nissas svärd är jäääättebra, framför allt om du inte har så starka känslor för gubben du equipar det till. Det blir snabbt orättvist när du får tunna ut leken med ett land varje runda.
Takeaway2: Jag spelar mot UB control och Bonded Construct och Thornbow Archer har större inpact än både Deep-Sea Terror och Separatist Voidmage. Magic Origins verkar vara ett rätt så aggressivt format…
Vid det här laget har jag en rätt bra känsla för hur det är att spela min svart-röda röra (det enda kortet jag inte fått spela hittills är Seismic Elemental, men jag behöver inte testa kortet för att förstå hur bra det är, så inga emotionella band till den lilla elementalen), och jag är väääldigt nyfiken på att se hur en UB build skulle prestera.
Tio min senare landade jag på denna (mer eller mindre) intressanta build:
(det här fotot är en efterkonstruktion, varför vissa av korten är på engelska)
Större fotoTredje rundan ställs jag mot herr Uemura:
Större foto
Uemura spelade monoU. Jag chansar på hand med två Swamp och en Read the Bones, medan han chansar på en hand med två Island och en Sigiled Starfish. Båda fastnar på två länder och vår standoff så är hans sjöstjärna mycket, mycket bättre än min Read the Bones som jag inte får spela – hoppet lever dock för trots febrilt scry’ande så träffar han inte sitt tredje land förän runda 6, men jag träffar mitt tredje runda nio, så… ja, det är ju inte så mycket till match. 0-1. Andra matchen spelar jag min egna Sigiled Starfish runda två och Thopter Spy Network runda fyra, men han spelar också en Thopter Spy Network runda fyra. Försten att hitta en artifact vinner, typ, men trots att min Sigiled Starfish gör allt den kan för sin mästare så spelar Uemara en Throwing Knife innan jag drar min första artifact. Jag spelar Fleshbag Marauder --> Unholy Hunger --> Possessed Skaab --> replay Unholy Hunger för att hålla hans första Thopter borta från bordet och förhindra den från att börja attackera och börja dra kort åt Uemura, men när han spelar Whirler Rogue rundan efter att jag fått mitt Thopter Spy Network online (med hjälp av Sigil of Valor) och en till Whirler Rogue rundan efter så känns det tungt. När han sedan spelar Talent of the Telepath och Willbreaker så känner jag inte att jag har några outs kvar i leken, även om jag inte är riktigt död än. 0-2 och 1-2 i matcher under hela prereleasenTakeaway1: En stabil BR är mycket bättre än en gimmicky UB. Jag hade säkert vunnit över Uemura om jag inte byggt om leken…
Takeaway2: …men vad roligt det var att spela Sigiled Starfish och Thopter Spy Network! Och jag hade ju aldrig fått testa dem om jag inte byggt om leken…
Jag har som en grej att efter varje prerelease (eller, snarare, efter varje sealed-turnering) så går jag hem och lägger ut poolen framför mig igen och ser om jag hade kunnat göra något annorlunda.
Om vi tar och tittar på poolen igen så ser vi att svart är överlägset starkast, så svart måste vara med. Från erfarenhet så vet vi nu att den svart-röda leken funkar bra men den känns lite för långsam för att vara en bra aggrolek (framför allt i ett format som är så aggressivt som Magic Origins). UB var mer gimmicky än bra. Grönt är fortfarande fruktansvärt svagt. Men vitt har faktiskt väldigt mycket intressant att erbjuda: flera flyers som ger leken lite reach, och fler billiga drops.
Hur skulle en BW-lista kunna se ut? Typ såhär:
(igen, det här fotot är en efterkonstruktion, varför vissa av korten är på engelska)
Större fotoDen här listan är kanske till och med bättre än den svart-röda listan som jag spelade med de två rundorna. Men varför lade jag undan vitt så tidigt i lekbyggarprocessen förut? Well, till att börja med så måste jag erkänna att jag har en förkärlek för rött, och jag tyckte innan prereleasen att rött och svart var de starkaste färgerna, något som definitivt vinklade hur jag såg på korten där på lördagsmorgonen. Ytterligare så hade jag missbedömt hur aggressivt Magic Origins är, och den generella regeln i sealed är ju att ett sex-drop är mycket bättre än ett ett-drop, och rött såg ut att ha ett bättre long game än vitt. Hade jag spelat vitt istället för rött så hade mitt long game varit att bereda väg för mina flyers, vilket förmodligen hade varit bättre såhär i efterhand.
So that’s that. Har ni vägarna förbi Tokyo så kan jag varmt rekommendera ett besök till Hareruya. Det är en charmig upplevelse.
