Logger inn...
Nye foruminnlegg
Nytt på Torget
Diverse [Vintage]
The Origin of Magic 
Via svenskamagic.com
På den första dagen skapade gud typ I och han såg att det var gott. På den andra dagen skapade han mindre format som typ II, typ 1.x och typ 1.5 och han såg att det var OK. Dag tre och fyra guldfiskade han "the Deck". Dag fem skapade han människan. Dag sex döpte han om typ I till Vintage. Dag sju lade han Armageddon...
 |
av
 Placebo_Blue22:06, 12/4 -14 läst 8785 ggr. |
 Skriv ut artikkel 33 Kommentarer |
Genesis
Den första magicturnering jag någonsin spelat var en vintageturnering i Tibro. På den tiden hette formatet typ I och Dark Ritual in i Hypnotic Specter var ett kraftfullt spel. Året måste ha varit 1998 för expansionen Exodus hade nyligen kommit ut. Anledningen till att jag minns det är att jag några veckor innan turneringen åkt in från Karlsborg* till Skövde för att köpa ett gäng boosters från diverse expansioner på Stor & Liten. Exodus var då den senaste expansionen som kommit ut. Jag hade inte spelat särskilt länge och ägde i stort sett endast en två-liters plastpåse med gröna kort som jag köpt för 60 spänn av en polare, så lite nya kort var ett välkommet tillskott till bunten som var min samling. I samma veva införskaffade jag mig även ett nummer av tidningen the Duelist, vilket för mig på den tiden var den enda magicrelaterade input jag fick utanför vårt lokala spelgäng. Det häftigaste kortet jag fick när jag öppnade mina paket var ett kort från just Exodus, Ertai, Wizard Adept. Den stora nackdelen Ertai hade vid denna tidpunkt var det faktum att han inte var grön och således kunde jag givetvis inte spela med honom. Han tjänade mig dock väl då jag bytte bort honom till en kille i Tibro** mot ett gäng gröna commons såsom Rogue Elephant, Harvest Wurm, Quirion Ranger, Spectral Bears, Jolrael's Centaur etc. Plötsligt hade jag stommen till Svend Geertsens semifinal-lek från VM97 som jag hittat i en artikel om Stompylekar i sagda tidning jag köpt. Efter lite kompletteringsbyten hade jag en stompylek som liknade Svends till mångt och mycket. Kort som saknades byttes ut mot liknande, tex blev Bounty of the Hunt ersatta av Overrun.
Omslagsbild från ett välläst nummer av "magicbibeln" the Duelist nr22 där Svend Geertsens lista från VM97 finns att hitta i den för mig ögonöppnande stompyartikeln.
Min första turnering gick förvånansvärt bra, mycket tack vare the Duelist och Ertai. Jag slutade trea efter att bland annat ha slagit en Erhnamgeddonlek*** med full power då en River Boa tillsammans med Quirion Ranger höll fortet från en Erhnam Djinn och senare tvingade min motståndare att lägga Armageddon för att undvika att min Islandwalkande/Forestwalkande/Attackerande/Blockerande/Regenererande orm skulle smyga sig in i Edens lustgård. Tredjepriset var en Fastbond, ett Tropical Island och en extra taggad tävlingsdjävul som väckts inom mig. Förstapriset, en Berserk i beta, köpte jag för övrigt av vinnaren för 250 kronor. Det var ju trots allt ett grönt kort.
Om man letar efter en röd tråd för att göra ett naturligt hopp från min första erfarenhet av vintage till min senaste**** så är det nog ändå Exodus som är den gemensamma nämnaren. Detta då jag under den senaste turneringen spelade en lek som har sitt ursprung från denna expansion, nämligen Oath. Låt oss kika lite på leken och dess historia för att sedan avsluta med en kort turneringsrapport för att illustrera hur den ter sig i aktion.
Exodus
Leken Oath har fått sitt namn efter kortet Oath of Druids från den tidigare nämnda expansionen Exodus. Det man vill åstadkomma är helt enkelt att ha Oath i spel samt se till att motståndaren har fler gubbar än en själv när det blir ens tur. Då får man nämligen chansen att fuska in de varelser man anser håller till högst upp i magics näringskedja, utan att alls behöva ta hänsyn till deras manakostnad. När man beskriver vad Oath of Druids gör slår det mig att kortet lika gärna kunnat heta samma sak som ett annat grönt Exodus-rare, Survival of the Fittest. Detta då brädet efter en eller ett par Oath-aktiveringar tenderar att domineras av stora varelser som i vanliga fall konkurrerats ut av billigare och effektivare varelser. Efter att ha skrivit dessa rader slår det mig dock att man kan tro att jag är ute och cyklar lite grann eftersom det normalt är de mindre och manaeffektivare varelserna som symboliserar det naturliga urvalet bäst. Låt oss då konstatera att när vi böjer lite på naturlagarna och inte behöver betala mana för våra stora varelser så ändras förutsättningarna för vilka varelser som är bäst utrustade för överlevnad. Med Survival of the Fittest menas ofta "better designed for an immediate, local environment" så om den direkta, lokala miljön definieras till att vara slagfältet så spelar inte manakostnaden längre någon större roll. Kanske hade ändå Survival of the Fetest passat bättre*****?
Innan vi rör oss vidare och kikar på en specifik leklista vill jag kort fortsätta på den
inslagna vägen med Darwin-referenser****** genom att bifoga en illustrerande karta över evolutionen av Oath-gubbar. Kartan baseras på mina egna efterforskningar så ett och annat fossil har jag säkert missat.
I mitt tycke är Akroma, Angel of Wrath och Spirit of the Night ursprungsvarelserna i en Vintage Oath, de är matriarken och patriarken i Oath-evolutionen representerandes både himmel och helvete. Allt eftersom tiden går utvecklas varelserna och vi ser ett smörgåsbord av fetton göra entré vid olika tidpunkter. Vissa gubbar såsom Triskelion och Ancient Hydra, som kanske inte ser så stora och imponerande ut, var särskilt anpassade till ekosystemet******* för att kunna hantera mindre varelser********. Andra varelser erbjuder mer av en kombo/motor såsom Tidespout Tyrant, Rune-Scarred Demon och Griselbrand medan artifaktgubbarna har styrkan att de även kan hämtas via Tinker.
 Oath | Vintage / Turneringsspil |
|
Av: 
|
|
|
Det som gör Oath bra i mitt tycke är att själva motorn inte tar upp så många kortplatser. Du behöver bara dedikera 6-7 kort********* och kan sedan spendera resterande platser på att anpassa leken för olika metan. Personligen har jag alltid föredragit mycket kontringar så man kan trycka igenom det man vill samt att man har ett starkt early game och kan hindra sin motståndare från att göra brutna saker.
Den lista som presenteras ovan skiljer sig en del från de mer konventionella Oathbyggena i den bemärkelsen att jag spelar fyra gubbar istället för två samt att jag inte spelar några Jace, the Mind Sculptor, Yawgmoth's Will, Mana Drain eller Voltaic Key+Time Vault. Valet att spela Emrakul och Blightsteel beror på att jag verkligen gillar Tinker (och i viss mån Dragon's Breath då den gör att man kan springa igenom en resolvad Jace TMS). Detta gör att Griselbrand får flytta på sig. Med fyra av dessa färglösa djur i leken blir även Channel ett relevant kort, samtidigt som det blir allt vanligare att man hämtar en Show and Tell med en tutor då man oftare har en gubbe på handen. Således har man Tinker, Channel samt Show and Tell att gå efter om
motståndaren kontrar eller förstör dina Oath of Druids (tex med Abrupt Decay). Fyra gubbar gör även att man inte behöver vara särkilt nervös över att inte spela vare sig Gaea's Blessing eller Krosan Reclamation då man kan Oatha friskt innan man riskerar att deckas. Detta gör motståndarens eventuella studs lite mindre matchavgörande. En av de stora styrkorna med att spela fyra varelser ser man dock först efter brädningen. I dagens meta sitter folk ofta med ett gäng Abrupt Decay samt Grafdigger's Cage i leken i duell 2 och 3. Då är det bra att kunna ta in ett par extra Show and Tell med vetskapen om att det finns en OK chans att du drar en gubbe under matchens gång. Spelet att lägga Oath när motståndaren har Grafdigger's Cage ute för att sedermera Oatha i nästa runda skall inte underskattas heller, då det leder till att du får dra din gubbe (som inte fick komma i spel när du Oathar i ditt upkeep på grund av Grafdigger's Cage) som du sedan kan lägga in med Show and Tell (för detta hade givetvis två gubbar räckt gott i leken).Anledningen till att jag inte spelar Jace TMS är att jag upplever att man många gånger inte har så mycket mana med leken och det slutar ofta med att man gett sin motståndare några tokens med Forbidden Orchard eller Swan Song. Att då spendera all mana för att sedan inte kunna brainstorma effektivt med Jace känns inte optimalt. Vissa lekar i Vintage spelar även smågubbar som jag inte tycker Jace är särskilt bra mot heller relativt vad han tillför. Slutligen så gillar jag de rakare och aggressivare linjerna i denna lista, som gör att jag hellre spelar något billigare än Jace. Mana Drain faller in lite i detta resonemang också då jag tycker att två blå mana är mycket då man är aggressiv och ska trycka igenom en Oath. Helt plötsligt behöver du tre färgade mana och har du inte turat in moxar av rätt färg eller Black Lotus så kan du bli sittande bra länge i väntan på mana att kunna lägga drain samma runda som något annat. Mana Drain är helt enkelt mer av en reaktiv spell (som duktiga motståndare kan spela runt och straffa mig för, speciellt om de träffar lite land drop och jag blir sittande med för få mana) och jag vill ha proaktiva sådana i min lek. Voltaic Key+Time Vault tycker jag är för "fluffiga" i denna lista och man kan ofta bli sittande med bara en del av kombon. Lägg även till Abrupt Decay i metat så ökar inte upphetsningen. Jag ser hellre ett par ryck eller billiga kontringar på de två kortplatserna. Yawgmoth's Will i denna listan blir inte lika kraftfull då vi saknar manatillskottet vi kan få från Mana Drain. Fyra gubbar gör även att graven fylls mindre och vi saknar helt de random-vinster man kan få via att Oatha ner Time Vault+Voltaic Key som kan flashbackas.
Sammanfattningsvis har jag alltså bytt ut de lite långsammare korten mot aggressiva sådana såsom Thoughtseize, Spell Pierce och Swan Song. Kort som är snällare mot manabasen helt enkelt. Vi jobbar med raka linjer, minimalt durdlande samt fokuserar på att kunna trycka igenom våra nyckelkort så snabbt som möjligt.
Koncilium
Då har vi kommit fram till själva turneringen där 15 tappra spelare hade slutit upp, vilket innebar fyra rundors swiss följt av ett top 4-slutspel. Generellt är det då 3-1 som brukar gälla för slutspel så man har inte råd med fler än ett snedsteg under turneringens gång. Nedan följer en redogörelse hur turneringen utvecklades för mig.
Runda 1 - Bye
Vi blir som sagt 15 spelare och pairings kommer upp. Jag ska möta en Erik som jag inte känner igen. Det visar sig dock snabbt att Hannes Löfgren inte var registrerad så han adderas och får möta Kalle Nord som egentligen skulle fått en bye. Jag letar vidare efter Erik och efter att ha snackat med alla i lokalen kommer vi fram till att den där Erik nog inte finns med i turneringen. Jag frågar om det blir en omparning men diverse turneringsansvariga anser att det var en så god slump som någon, och dessutom konstaterar man att "folk har ju börjat spela", så helt plötsligt är det jag som har en bye.
Jag har generellt inga problem med att få en bye, tävlingsdjävulen i mig vill ju gå top 4, även om det försås är kul att lira så mycket som möjligt när det är lite mindre turneringar. Det är dock ganska kul att smyga runt och kolla på sju olika vintagematcher under en timme, och det skadar ju inte att se vad alla andra spelar då man lättare kan ta bra mulliganbeslut i senare rundor om man vet vad man möter.
Runda 2 - Hannes Löfgren aka Halo00 aka Bye-sniper**********
Hannes spelar en kontrollerande BUG-lista med massor av Jace TMS, Gush, etc. I första partiet får jag hålla en hand med mycket billiga kontringar, bland annat i form av ett par mental missteps. Handen innehåller även en ancestral. Det visar sig att Hannes, som vunnit tärningsslaget och valt att börja, också har en ancestral och ett smärre krig utbryter som jag lyckas vinna. I klassisk vintage-anda har vi inte många kort på handen när jag tar min första runda men efter att ha fyllt på handen med min ancestral kan jag ganska snart lägga Channel in i Emrakul för vinst.
Duell två inleder Hannes med ännu en ancestral och jag känner pressen tidigt. Jag har brädat in fler Show and Tell för att kunna gå runt Grafdigger's cage och inleder min runda med att lägga land, mana crypt in i Show and Tell. Då jag har en Show and Tell till på handen samt en Spell Pierce är min plan att kunna testa samma spel runda två fast med kontringsbackup om inte min första Show and Tell går igenom. Planen känns inte vattentät när jag tar in Hannes stora grepp av kort i beräkningen, speciellt känns Jace TMS som ett annalkande problem. Hannes kontrar mycket riktigt min första Show and Tell och jag försöker igen nästa runda. Minns inte hur mycket vi slogs om det hela men Hannes släpper till slut igenom den fast ser inte särskilt bekymrad ut. Mycket riktigt besannas mina farhågor när Jace gör entré och studsar upp mitt fetto på handen igen. Härifrån är det hela tämligen akademiskt. Jag hänger kvar lite i matchen för att se om Hannes vill vinna med något annat än de spirit tokens han fått av min Forbidden Orchard. Ett antal rundor senare har de slagit ner mig till 0.
Duell tre blir en avvaktande duell där vi båda uppenbarligen har mycket kontringar på hand men inte så mycket mana eller annan action. Efter att ha stirrat på varandra ett bra tag bryter helvetet lös.
Hannes lägger en Grafdigger's Cage och jag svarar med en ancestral. Den vill Hannes inte tillåta så han försöker kontra den med Mental Misstep. Jag har min egen misstep som svar som Hannes lägger Mana Drain på. Den försöker jag dock kontra med Spell Pierce fast Hannes har en FoW. Jag försöker kontra FoW med en Swan Song, vilket Hannes tillåter och får en flygande token, men Hannes har sedan ännu en FoW som kontrar min Spell Pierce. Detta är Vintage mina damer och herrar!
Då stacken resolvat står det klart att Grafdigger's Cage kommer i spel och min Ancestral kontras. Kvar på hand har jag en Mystical Tutor samt en Demonic Tutor som jag nu måste komma fram till hur jag skall bärga vinsten med. Här gör jag ett misstag som visar min stundom bristande spelkvalitet. Jag har nämligen missat att notera de två liv som Hannes förlorat efter sina två Force of Will (vill påpeka att Hannes noterat dem, men jag valde att endast konsultera mina egna noteringar) så tillsammans med det fetch samt den Mental Misstep han betalt liv för ligger han på 15 liv medan jag fortfarande tror att han har 17. Själv står jag på 17. Jag har tillgång till en mana från Forbidden Orchard i slutet av Hannes runda och har sedan fyra mana att jobba med i min runda. Hannes har en fågel från min Swan Song samt en Laban från Forbidden Orchard förutom tre manakällor samt sin Grafdigger's cage. Om inte den flygande svanen från Swan Song funnits i spel hade jag i detta läge missat min bästa chans att vinna matchen genom att lägga mystical efter Channel för att sedan tappa upp och lägga demonic efter Emrakul och sedan lägga Channel + Emrakul för vinst. Nu tror jag ju att han ligger på 17 och att jag således kommer förlora på tillbakaslaget på grund av alla de tokens han kommer få då han har tillräckligt med permanenter att offra och ändå ha tokens kvar för att slå ihjäl mig då jag kommer stå på 2 liv efter Channel. Då svanen flyger blir jag inte straffad för mitt misstag då scenariot hade blivit likartat i och med att Hannes kan offra sina manakällor, cage samt två tokens till Emrakul för att sedan chumpa med svanen och ändå ha två tokens kvar för att slå ihjäl mig.
Jag väljer slutligen att lägga mystical efter en inbrädad Abrupt Decay, drar den i min runda och lägger Demonic Tutor efter Oath of Druids som jag spelar ut. Hannes slår ner mig till 11 i sin runda och passar turen. Jag förstör Grafdigger's Cage med min Abrupt Decay i mitt upkeep och får in en Emrakul. Hannes letar förgäves efter Jace men lyckas inte hitta den så när Emrakul plockat svanen och kommer in för mer är det över.
Runda 3 - Magnus Uhlan aka Mange
Magnus spelar en UR-lek med Delver, Young Pyromancer, Gush, en massa kontringar och kortdrag. Duell ett går snabbt. Magnus
får ut en pyromancer som producerar ett gäng tokens. Jag hjälper också till genom att ge honom lite spirits med. Jag får till slut in en Oath of Druids men såvida jag inte träffar min Dragon's Breath eller lyckas hitta ett sätt att lägga Time Walk så kommer Magnus gubbar ha ihjäl mig nästa runda. Jag har en Emrakul på handen så oddsen att träffa Dragon's Breath ser i alla fall något ljusare ut. Jag flaxar och träffar Dragon's Breath på min oathning och får slå in för vinsten med en Blightsteel Colossus. Jag minns inte brädet tillräckligt väl för att kunna säga om Magnus hade kunnat spela runt Blightsteel+Dragon's Breath genom att lämna ett antal gubbar hemma för att blocka och samtidigt kunna slå ihjäl mig på två rundor, speciellt då han behövt lämna multipla gubbar hemma för att överleva då jag kunde pumpa min enchantade Blightsteel med röd mana från Forbidden Orchard (jag hade minst en ute). Om jag träffar Emrakul vinner jag oavsett. Inte heller säkert att Magnus vet att jag spelar denna Oath-varianten och om jag spelat Griselbrand så känns full attack rimlig med.
Duell två är lik den första i den bemärkelsen att Magnus gör samma saker som i duell ett. Olikheten består i att jag inte gör så mycket och jag blir snabbt översprungen av ett gäng smågubbar.
I den tredje duellen har jag lärt mig min läxa och lyckas kontra Young Pyromancer för att köpa mig tid. Jag får ut en Oath men Magnus har svaret i form av en Grafdigger's Cage. Som tur är har jag en Show and Tell på handen så i min runda aktiverar jag Oath tills jag millar fram en Emrakul. Då han inte får komma i spel så får jag dra honom och lägga in honom med Show and Tell. Magnus har en Gush för att försöka hitta en kontring men missar och Goliath får besegra ett antal David rundan efter.
Runda 4 - ID
Tävlingsdjävulen vinner åter över spelglädjen och jag tar en ID för att säkra top 4.
Semifinal - Christopher Andersson aka cjva
Christopher spelar stax och jag drar min tennisanalogi som jag tycker ger en rättvis bild av matchupen. Analogin går helt sonika ut på att den som börjar/servar oftast vinner och jag nämner servefantomen Goran Ivanisevic för att illustrera min poäng. Christopher, som inte är särskilt tennisintresserad men trevlig, ber mig utveckla vem Goran är och jag förklarar att han är killen som fick ett wild card till Wimbledon 2001 och praktiskt taget servade sig fram till final och senare även segern.
Vi konstaterar även att det är tredje turneringen i rad som vi möts i semifinal och att vi suttit på samma plats varje gång. De båda gångerna innan har slutat med vinst för Christopher så han erbjuder mig stolen han brukar sitta i för att vi verkligen ska kunna gå till botten med våra empiriska studier och avgöra om platsen har betydelse eller inte. Jag antar erbjudandet.
Duell ett får jag en hand med bland annat Mana Crypt, land samt
Thirst for Knowledge, en typisk hand jag kan hålla då jag "servar". Jag lägger törsten i min main phase då jag inte såg någon fördel med att vänta samtidigt som jag kan dra diverse Moxar eller Black Lotus som skulle kunna förbättra min förstarunda avsevärt och som jag i så fall vill spela innan Christopher lägger eventuella Chalice of the Void och/eller diverse sfärer. Jag minns att jag drar en Oath of Druid och har en Forbidden Orchard på hand sedan tidigare. Christopher, som tog en mulligan, inleder med att försöka låsa ner min mana genom att lägga Phyrexian Revoker som stänger ner min Crypt (lågt!). Min Oath runda två gör dock jobbet och en runda senare går vi vidare till set nummer två. Dock utan sidbyte.I duell två är det jag som tar en mulligan vilket inte är konstigt då jag tycker starthandskraven på draget mot stax är högre än när man börjar. Jag vill minnas att jag håller en hand med bland annat ett land, en Black Lotus, en Fow, ett blått kort samt en Tinker. Drar jag en Mox kan denna handen bli något. Christopher inleder med Mishra's Workshop, Mox in i Thorn of Amethyst som jag efter en stunds funderande FoWar då jag inte kommer ha samma möjlighet att göra något åt Christophers nästa spel om jag låter den resolva. Nästa spel blir en Sphere of Resistance. I min tur har jag flyt och drar en Mox Jet. Jag lägger land, betalar för Mox som betalar för Lotus och passar tur. Minns inte vad som spelas i Christophers runda men det är i alla fall inget som förändrar min Tinkerplan. Jag får tappa upp och lägga Tinker efter Blightsteel Colossus för att sedan hålla tummarna att jag slipper smaka Phyrexian Metamorph eller Duplicant. Tangle Wire är inte heller bra. Christopher drar dock bara en Lodestone Golem som får stå ivägen då jag skickar in kolossen. Även nästa draw step sviker Christopher så vi skakar hand och konstaterar att det är platsen som gör det. Frågan är om man ska välja sida eller att börja serva om man vinner tärningsslaget nästa gång vi möts!
Final - Magnus Uhlan aka Mange
Jag har hunnit se avslutningen av den andra semifinalen som var en holmgång mellan Magnus Uhlans UR Pyromancerlek och Magnus mg de Lavals White Weenie special. Den avslutas med en kavalkad av topdecks från båda sidor där Uhlan hela tiden drar det längre strået varpå mg ger denna komplimang till sin motståndare: "En sak får jag ge dig, du drar jävligt bra!"
Finalen börjar med att jag förlorar tärningsslaget, men platsen jag sitter på känns bra! Jag drar en kanonhand direkt och får snabbt resolva en Oath, utan att Magnus fått någon press på mig. Ridån går upp, Emrakul gör entré och ridån går ned. Dags för akt två.
I duell två är det dags för Tinker igen. Vi kommer till ett läge där
Mange är uttappad och jag kan gå för Tinker men väljer att lägga Thoughtseize istället (har inte råd med båda) då jag inte har någon FoW eller Misdirection på hand. Thoughtseize resolvar och jag ser Ancestral Recall, Snapcaster Mage och två Pyroblast och börjar ångra att jag inte bara gick för Tinker i blindo. Jag resonerar som så att tre extra kort blir jobbigt att möta samt om jag rycker Ancestral så finns i alla fall möjligheten att Mange tappar ut sig i framtiden så jag kan få igenom en Tinker. Det är precis det som händer då Mange någon tur senare drar en Gush. Detta var nog precis vad min hand behövde då jag inte tror herr Uhlan hade använt en massa mana i sin tur om han inte dragit den. Han tar två mana i poolen och gushar för att sedan använda manan till sin Snapcaster Mage. Den får resolva och Mange använder sin sista mana från ett land han la ut igen till att lägga en flashbackad Ancestral som jag prövar att kontra med min nydragna Spell Pierce. Det lyckas vilket är ett gott tecken för mig. Jag får min tur och lägger Tinker som resolvar. Kolossen ser åter spel och jag passar tur för att se om jag får smaka Echoing Truth, Steel Sabotage eller något liknande. Mange drar dock blankt och jag kan hysta för vinsten.Att Mange tappade ut sig i nyckelrundan känns ändå inte helt galet. Han hade inte mycket mana i spel och behövde hitta något att hota med. Ur hans perspektiv låg han väldigt risigt till om jag skulle spela en Oath så när han drog en Gush var det läge att försöka få något att hända och ge sig chansen att dra kontringar eller svar mot Oath. Nu hade jag Tinker istället samt turen att Magnus inte hittade några FoWar eller Misdirections på sina kortdrag.
Slutpredikan
Det har blivit mycket Vintage för min del på sistone och jag har verkligen tyckt att det varit riktigt roligt att gå tillbaka till mina rötter och mitt ursprung och spela det format jag spelade som mest innan jag utvandrade till Göteborg i en bit in på 2000-talet. Även om tävlingsaspekten är en stor del av magic för mig så uppskattar jag verkligen stämningen och nostalgin jag upplever när jag spelar Vintage. Just nostalgi är en känsla jag värdesätter mer och mer för varje år som går, och jag misstänker att den trenden kommer att fortsätta. Bara att tänka tillbaka på gamla magiclekar man spelat och turneringar man upplevt ger mig ett välbefinnande och får mig att må bra, men samtidigt inser jag att det gäller att fortsätta spela för att på så sätt skapa nya minnen som kan förädlas av tidens tand allt eftersom åren går. Nostalgin skall alltså näras den också genom nya upplevelser och så som 2014 har börjat magicmässigt för min del så ser detta ut att bli en ypperlig årgång att lagra i minnesbanken. Och ni vet väl vad man brukar kalla en fin årgång när den fått stå till sig: Vintage!
* Sveriges reservhuvudstad.
**Tibro hade ett gäng spelare som hållit på ett tag och hade rejäla kortsamlingar och ett meta där folk inte bara spelade alla kort i den färg man samlade på. För övrigt är Tibro Sveriges möbelcentrum.
***En lek som spelade en dåtida gigant i form av Erhnam Djinn samt Armageddon som huvudtema.
****Nu har ju tiden troligen gått något men då detta skrivs är det min senaste.
*****Jag är inte ursprungsgöteborgare men efter att ni läst mitt larviga försök till evolutionsteorisnack förstår ni säkert att jag varit tvungen att anpassa mig för överlevnad och numera är en stolt ordvitsare.
******Frasen Survival of the fittest användes först av Herbert Spencer efter att han läst Darwin's "On the Origin of Species". Frasen inkorporerades senare i femte tryckningen av Darwins bok. Om ni hade frågat mig vems termer jag trodde jag använde innan jag kollade på Wikipedia så hade jag också svarat Darwin.
*******Läs: metat.
********Mestadels Goblin Welder.
*********4 Oath of Druids och 2 stora varelser räcker som motor. Forbidden Orchard är givetvis viktig men då den förutom att ge motståndaren gubbar även ger valfri mana så kan man se den som ett kort som både ingår i motorn och i den resterande leken.
**********Det var ju tack vare Hannes jag fick min bye.
